Fy fan vad snyggt
I helgen har jag varit på hockeycup i Örebro tillsammans med Växjö Lakers U15 lag. Jag är en av materialarna i laget och en så kallad hockeymorsa. Det vet ni sedan tidigare.
Att vara iväg med detta lag är inget annat än ren lycka. Men framförallt så lär jag mig väldigt mycket av dem. Jag tror att många skulle må bra av att ha en liten dos av en 14-årig hockeyspelare i oss.
Det händer då och då att jag känner mig i underläge i min yrkesroll eller även i mitt privatliv. Jag litar inte riktigt på mig själv och min kompetens. Då skulle jag vilja vara som en kille i laget. När han gör mål, en bra passning eller annat så utropar han: FAN VAD SNYGGT! Där finns det ingen jantelag som stoppar honom i tron på sig själv. Det var snyggt och han är den första att säga det.
Eller när man gräver ner sig efter att ha förlorat ett jobb, gjort något fel eller bara känner sig missnöjd. Då skulle jag vilja vara som kaptenen i laget. Han tar motgången och sedan släpper han den för att fokusera på något annat. Titta framåt, nu kan vi inte göra något åt det som varit. Och dessutom få resten av laget att släppa dåtid och se nutid.
Jag skulle vilja ha målvakternas psyke. Ibland blir de lämnade helt själv med en motståndare framför sig och allt hänger i den stunden på dem. Iskallt tar de beslut på några sekunder hur de ska göra sitt jobb på bästa sätt.
De defensiva backarnas osjälviskhet. Deras jobb uppmärksammas sällan uppe på läktaren. De toppar inte poängligan direkt och är lite i skuggan av de andra. Men de jobbar för laget. För dem är lagets prestation det viktigaste. Inte att de hamnar i ljuset.
Målgörarnas envishet. Pucken ska in i mål. Så är det bara. Det spelar ingen roll om någon står framför som är dubbelt så lång och bred, då får man hitta en väg förbi.
I omklädningsrummet så finns det ett par spelare som med ett leende, en kommentar eller en liten dans kan höja stämningen för alla. Så att alla går ut därifrån med en bra känsla. Tänk om man kunde ha ett uns av deras förmåga att kunna sätta stämningsläget hos andra människor.
Och tränaren. Han som står framför 18 olika personligheter som, tack gode gud, inte har rättat in sig i ledet än. På det sätt han lyckas passa ihop de bäst kompletterande personligheterna med varandra är fantastiskt. Olikheterna uppmuntras och förstärks istället för att jämnas ut till en jämn massa. Det är så man når bäst resultat.
Jag har flera gånger under min tid som chef försökt att anamma lagidrottens sätt att coacha mina medarbetare. Att få dem förstå att olika är bra. Att vi måste respektera varandras positioner och spela som ett lag. Ett lag där alla behövs.
Men har man inte varit med om lagidrott så är det nog väldigt svårt att förstå och ta till sig. Många rättar sig i ledet och gör som alla andra för att passa in, när det i själva verket borde vara tvärtom. Var annorlunda så kanske det finns en plats för dig.
Företag borde, istället för dyra utbildningar med dryga konsulter, skicka iväg sina medarbetare på en hockeycup i en kall ishall. Det är där de kommer att lära sig vägen till ett framgångsrikt team.
Nästa vecka har jag en viktig presentation för ett företag. Jag har jobbat mycket med den och innerst inne vet jag att den är riktigt bra. Därför tänker jag ställa mig efter jobbet är gjort. Framför dem som lyssnat. Sträcka upp mina armar och ropa förbannats hög: FAN VAD SNYGGT!
Elisabeth Anderberg
