Krönika: Glad valborg eller en mobilreklam

Vi har haft en del av nämnda mysigheter, men också en envis magsjuka som kom tillbaka i påsk trots att vi trodde vi hade blivit av med den. Den grusade alla planer på påskmiddagar, men vi hann ändå med både påskäggsjakt, häckplantering och cykelturer i värmen.

Annars är det som upptar vår tid allra mest just nu övervakning av vårt sto som ska föla vilken dag som helst. Eftersom vi är relativt orutinerade som uppfödare och hon vid hennes förra (och första fölning) inte visade några tydlig tecken på att hon skulle föla och sedan hade en fölunge som satt fast, så är vi något nervösa inför det hela. Därför kollas hon minst varannan timme, dygnet runt.

Tack och lov för dagens teknik, säger jag bara. Den ger oss möjlighet att ha kameraövervakning i hagen och ständig tillgång till det kameran ser via våra mobiler. Hur ska man annars orka övervaka på detta sätt och samtidigt sköta jobb och ta hand om sina barn? Vi är två som delar på bördan, men ändå.

Det finns mycket att säga om de tekniska framstegen, både positivt och negativt. Ja, det händer massor av skit på sociala medier men också väldigt många fantastiska saker - utbyte av kunskap, vänskapsband som formas, goda verksamheter som frodas. Och även om system för ”smarta hem”, som gör att vi kan styra lampor, bilens motorvärmare och larm genom att prata med en manick, ger mig lätt paranoida tankar om ett övervakningssamhälle, så känns de tekniska framstegen i stort som väldigt positiva.

Jag har fått lära mig att som född på 80-talet är jag vad som kallas en ”digital inföding”. Till skillnad från dem som är födda på 70-talet eller tidigare, som är så kallade ”digitala invandare”. Det vill säga, jag är uppväxt med den moderna tekniken, medans de som är äldre än mig har lärt sig att leva med den. Jag ligger dock i en brytpunkt, hade jag bara varit några år äldre hade jag räknats som invandrare i den digitala tidsåldern. Och jag minns ju med all tydlighet tiden innan digitalkameror, mobiltelefoner och smart-tv.

Kan det förklara min ambivalens inför den moderna tekniken? Nja. Jag känner folk som är äldre än mig, men betydligt mer vana användare av både sociala medier och smarta digitala system. Och jag känner andra som är yngre än mig, men som gärna håller sig borta från sociala medier och hellre har en Nokia 3310 istället för en smartphone.

Visste du förresten att denna gamla ikon till mobiltelefon tillverkas på nytt? Jag minns min Nokia 3310 i ett drömskt skimmer. Jag messade, ringde, bytte ringsignaler och spelade snake om vartannat på den. Och den överlevde allt! Jag tappade den från tredje våningen i ett stenbelagd trapphus, råkade kasta den i toalettstolen och blötte ner den rejält under en ridtur i världens regnskur. Den fungerade precis lika bra ändå. När jag för några år sedan rensade ur några lådor hittade jag alla mina gamla mobiler. Ingen av dem gick att starta förutom… just det - 3310:an.

Nu urartade visst denna krönika till någon sorts reklamkampanj för en Nokia-telefon. Det var inte den slutkläm jag hade tänkt mig, men livet blir inte alltid som man tänkt sig. Nästa högtid är valborg, så glad valborg på er! Eller vad säger man egentligen?