Gnälliga lärare tog debatten
Förra veckan skrev jag en krönika om att jag tyckte att lärare skulle sluta gnälla. Man kan säga att det fick en del att reagera. Jag visste inget om hur det vara att vara lärare, jag hade ingen kunskap, jag hade faktafel, jag var en usel journalist, jag borde gå en kurs (i vad var oklart) och så vidare.
Därför tänkte jag berätta lite kort om vad en tyckande krönika är. Ni har alldeles rätt i att jag inte vet hur det är att vara lärare. Man jag har en åsikt. Och det är mitt jobb som tyckande krönikör. Jag följer dagligen nyhetsflödet och tar till mig allt från en liten notis till långa dokumentärer. På så sätt tror jag att jag har skaffat mig en bred allmänbildning. Genom det så har jag också under åren lärt mig om vilka ämnen det är som det talas om kring matborden hemma hos folk. Och vilka ämnen som det rapporteras ensidigt om. Som krönikör tycker jag att det är viktigt att lyfta fram den sida som inte hörs.
Under en vecka fick jag höra från olika håll om lärargnället och jag höll med några av dem. Lärarkåren har många martyrer med argument som Vi gör så mycket och får aldrig något tillbaka. Därför bestämde jag mig för att skriva en krönika om det. Ett inlägg i debatten där man inte bara sitter och nickar medhållande framför kåren, utan något annat.
Som krönikör är jag ingen journalist. Jag har varit journalist, men är det inte längre. En journalist ska inte lägga sina egna värderingar i sina texter. Som tyckande krönikör är det just det allt handlar om. Jag kan absolut ha med fakta i mina krönikor, men i den om lärare hade jag ingen fakta utan gick helt på mina åsikter. Och det är ju det som är så fantastiskt med yttrandefriheten, vi får ha åsikter!
Jag ska inte sticka under stol med att det ibland kan vara jobbigt att läsa kommentarer om att jag som person är usel eller att man drar upp andra saker om mig som inte har med frågan att göra. Men det har jag fått lära mig, vill man vara delaktig i en debatt och har en åsikt omkring det. Ja då får man ta personliga påhopp. Fast det var långt ifrån bara personliga påhopp som reaktion. Jag tyckte det var jätteintressant att läsa flera av kommentarerna om hur ni lärare anser att lönelyftet borde hanteras till exempel. Jag höll inte med alla. Men det är ju era åsikter som ni har er fulla rätt att ha. Vissa kommentarer lärde mig saker som jag inte visste tidigare.
Under förra veckan kom det två nyhetsrapporteringar och en debattartikel i ämnet. Jag har ingen aning om min krönika motiverade författarna till debattartikeln att skriva den. Men om det var så då är jag väldigt nöjd med mitt jobb. Då har debatten utvecklats och kommit upp till ytan igen, fast med ytterligare en infallsvinkel.
Det är klart att alla lärare inte är gnälliga, på samma sätt som dagens rubrik om att gnälliga lärare tog debatten inte stämmer till 100 procent. Men ta det inte som fakta. Ta det som ett sätt att locka till läsning (ja detta kommer många bli irriterade över).
Visst vore det fantastiskt om alla lärare kunde få högre lön. Det är det flera yrkesgrupper som skulle må bra av. Men det kan också finnas andra saker inom en yrkeskår som behöver förbättras. Och ibland behöver man se på sig själv och ställa frågan . bidrar jag till en förbättring?
Så med detta sagt hoppas jag att debatten kring läraryrket fortsätter. Jag kommer att fortsätta med mitt jobb. Att ha en åsikt och skriva ner den i en krönika. Ibland kanske du håller med, ibland tycker du att jag hade otur när jag tänkte. Och det är precis så det ska vara. Vi måste lyssna på andra även om de har en annan åsikt än oss själva. Det är så vi utvecklas som människor.
Läs förra veckans krönika: Lärare – sluta gnälla
Elisabeth Anderberg
