Hamnade i kläm på Kulturnatten
Sista lördagen varje år råder det kulturfrossa i Växjö. Traditionsenligt gav jag mig ut på stadens gator, njöt av jazzmusik, iakttog familjesplittringar, klarade mig från att halka utanför överläkarens villa men hamnade med fingrarna i kläm på nattklubben.
En känsla av pulshöjande stress överväldigar mig när jag går igenom programbladet. Min blick ilar stirrigt över alla de hundratals aktiviteter och programpunkter som arrangörerna lyckats tryckas in på ett enda dygn. Det råder rena rama KULTURFROSSAN och kulturentusiasten hamnar lätt i kläm mellan allt som bör och måste upplevas. Härligt, härligt men ack så stressande.
Det börjar kämpigt. Jag anländer dessvärre något försenad till vernissagen på Utvandrarnas Hus. Det är fullsmockat med folk, och vägen fram till podiet förefaller vara ogenomtränglig. Men så kommer räddningen. Som tidningsman har man lyckligtvis ibland vissa privilegier och museipersonal beviljar mig en gräddfil fram till invigningstalaren. Krisen är över. Jag kan ta mina bilder och är åter på bana. Nästa stopp blir jazzsväng på Kafé de Luxe. Alla är allvarliga, heter gruppen. Varför då?, undrar jag. Därför att vi ser så allvarliga ut när vi spelar, svarar de glatt efter konserten. Jag skyndar mig vidare till Domkyrkocentrum, där skådespelerskan Birgit Carlstén kåserar. Paret framför mig i publiken verkar inte helt bekväma med situationen. Mannen tycks ha tvingats med på evenemanget och harklar sig om och om igen som i protest. Kvinnan blir argare och argare för att slutligen fräsa åt honom och utdela en mindre knuff. Kulturnatten bjuder alltid på oväntade konsekvenser och bonuseffekter, konstaterar jag.
Uppe på Staglaberget är det invigning av ett nytt antikvariat. Jag älskar böcker och skyndar förstås dit. Antikvariatet är inrymt i biblioteket hos den framlidne överläkaren Adolf Lindblom. En mycket trivsam miljö, men utanför är det glashalt och fastighetsägaren grusar för fullt. Även om det handlar om en gammal läkarbostad så bör ju inte vården belastas med arm- och benfrakturer efter en hal kulturnatt. Även på andra platser runt om i staden är det bitvis halt och i den kyliga vinternatten gäller det att koncentrera sig. Jag klarar mig oskadd, åtminstone fram till klockan halv tre på natten. För att efter att ha haft full fokus på fötterna så är det typiskt händerna som råkar illa ut. Jag råkar klumpigt nämligen klämma fingrarna i en dörr på en nattklubb. Något bedövad av kulturupplevelser och alkoholintag så känner jag först inte smärtan. Sen gnäller jag ljudligt och inser att det är hög tid att vandra hem. Det är inte första gången jag hamnat i kläm under Kulturnatten, men det är första gången det sker bokstavligen.
Summa summarum hinner jag med drygt 50 programpunkter under Kulturnatten. På väg till en konsert på Trottagårdens diverse träffar jag på men av stadens skådespelare och scenestradörer. Ikväll har du mycket att springa på. Efter en sådan här helg tar du väl två månaders semester, påtalar han skrattande. Tanken slår mig. Semester! Men ledigt från kulturen? Nej, knappast. Och som ni ser är jag redan igång igen. Jag kan helt enkelt inte låta bli att skriva, om det så är med ömma fingrar.
