Henrik berättade om revolutionsåret

1968 är i historieböckerna känt för studentrevolter och revolutionära stämningar i samhället. Historikern och författaren Henrik Berggren har skrivet boken 68 och gästade Bibliotekets Vänner i Växjö för att ge sin syn på det mytomspunna året.

– Efter en fredlig period så inträffade en rad händelser 1968 som ökade polariseringen. Konfliktnivån trappades upp i samhället.

Henrik Berggren har skrivit uppmärksammade biografier över såväl Dag Hammarskjöld som Olof Palme. I sin senaste bok är det dock ett årtal som står i centrum. Henrik har nämligen gett sig i kast med det omsusade 1968, ett år som framkallar många olika känslor och som benämnts både som Västerlandets undergång och frihetens ögonblick. I historieskrivningen har fokus kommit att hamna på vänsterrörelsen och dess tro på att det nu var dags att skapa en annan värld.

– Det rådda revolutionära stämningar i samhället.

Efter att 1960-talet länge präglats av fredsrörelsen och hippierörelsen med mottot peace, love and understanding så innebar 1968 något av en brytpunkt. En rad händelser i världen fick stora åverkningar, bland annat Warszawapaktens inmarsch i Tjeckoslovakien och krossandet av Pragvåren, De svarta pantrarnas politiska manifestation i Mexiko-OS och studentrevolten i Paris som följde av våldsamma strejker runt om i Frankrike. Henrik nämner också mordet på Martin Luther King.

– Han förespråkade icke vålds-metoder i kampen mot orättvisor men blev brutalt mördad. Det tror jag fick en stor betydelse. Många började ifrågasätta värdet av icke vålds-metoderna och övergick till att börja förespråka revolutionära lösningar.

Något som verkligen präglar 1968 är enligt Henrik just den ökade polariseringen i samhället och i världen.

– Det fanns en känsla av att konfrontationen var på väg. Konfliktnivån trappades upp i hela samhället.

I Sverige förekom aldrig några större våldsamheter eller revolutionära aktioner. Studentkårens ockupation i Stockholm av sitt eget kårhus har snarare fått ett löjets skimmer över sig.

– Men just vid den tidpunkten var det allvar. Stämningen var bitvis hotfull och många ville göra revolution.

Fast samtidigt är det enligt Henrik bra att ha i åtanke att de flesta svenskar 1968 faktiskt inte rökte hasch, läste Karl Mar eller skrek revolutionära slagord.

– Majoriteten drömde inte om revolution utan tittade istället på tv-serier som High Chaparral och Forsytesagan. Och de flesta var inte med i vänstersekter. KPML(r) beräknas haft 700-800 medlemmar, vilket exempelvis kan jämföras med Pingströrelsen som hade 100 000 medlemmar.