Ida berättar om livsöden i Glasrikets begynnelse

Magazinet träffar Ida Andersen på Kulturparken Småland i samband bokreleasen av I oxögat. I just Kulturparken Småland ryms Sveriges Glasmuseum, så kopplingen är glasklar till bokens tema, uppkomsten av Glasriket. 1741 när industrialismen har börjat bryta in i Sverige bestämmer sig de två landshövdingarna Anders Koskull och Georg Bogislaus Stael von Holstein att anlägga ett stort glasbruk mitt i de småländska skogarna mellan Kalmar och Växjö. Platsen ligger i Ekeberga socken och glasbruket liksom brukssamhället får namnet Kosta.

– Jag tycker 1700-talet är en rolig och spännande tidsepok. Det är en viktig brytningstid. Med upplysningen och industrialismen kommer mängder med nya idéer som når ut till folket i alla klasser.

Ida är inte född men däremot uppvuxen i Småland och berättar att det är ett landskap där hon känner sig väldigt hemma. Det speglas även i hennes skrivande. Efter sin fackbok om de småländska stenmurarna och hennes föregående roman, Här slutar allmän väg, som skildrar uppväxten i ett småländskt kollektiv på 70-talet, så ger hon sig nu i kast med uppkomsten av Glasriket på 1740-talet.

– Jag är historieintresserad, gillar att läsa i gamla arkiv och tycker dessutom att Glasriket är fascinerande.

Vad är din tidigare relation till Kosta och glastillverkning?

– Om Kosta visste jag inte särskilt mycket, men jag har en viss relation till glastillverkning. Jag är uppvuxen i den gamla disponentvillan vid Hjärtsjö glasbruk och som barn gick jag ofta och plockade upp överblivna glasföremål från marken runt omkring bruket. Min pappa designade dessutom glas åt Älghults glasbruk under en period. Både glas som material och tillverkningsprocess tilltalar mig mycket.

Huvudpersonerna i romanen I oxögat är drängen Eskil och pigan Sissel som efter ett midsommarnattmöte blir föräldrar till ett tvillingpar. Eskil och Sissel är fattigfolk och lever under svåra förhållanden.

– Det är hårda tider men båda har samtidigt en drivkraft att sträva uppåt och trots alla hinder finna sin lycka. De har en stark nybyggaranda i sig!

1700-talet var som tidigare nämnts en brytningstid och uppkomsten av glasbruket medförde påtagliga förskjutningar av maktförhållandena i den småländska skogsbygden. Den styrande bondeklassen utmanades av industrialisterna och med lönearbetet på bruket uppstår en ny arbetarklass.

– De första glasarbetarna i Kosta kom från Tyskland och höll sig inledningsvis mestadels för sig själva. Men med en snabbt växande arbetarklass rubbades maktordningen och skapade nya spänningar.

Personerna Eskil och Sissel är påhittade men miljöerna och många av personerna runt omkring är autentiska. Bakom boken ligger ett omfattande researcharbete.

– Jag har haft god nytta av exempelvis Bruksarkivet, Ekeberga hembygdsförenings arkiv, Kronobergsarkivet och Folklivsarkivet. Jag har också cyklat omkring mycket i Kostatrakten för att fånga in miljöerna och känslan.

Dialogen är skriven på småländska, var det ett självklart val?

– Ja, det bestämde jag mig för ganska snabbt. Jag ville ha en dialog med talspråk som påminde om hur folk pratade på den tiden. Så jag har åtminstone försökt skapa en småländska som efterliknar hur folket i Kosta pratade på 1740-talet.

Ida berättar att det alltid känns nervöst inför ett boksläpp, men med tanke på publiktillströmningen på bokreleasen på Kulturparken Småland behöver hon nog inte vara orolig.

– Kul att så många ville komma, konstaterar författaren som i förbigående även avslöjar att hon redan påbörjat skrivandet på sin nästa bok.