Jag är beroende av mångbottnade vampyrer

Vad är grejen med vampyrer? Jag vet inte riktigt. Men jag har utvecklat något av ett beroende. Jag har läst flertalet vampyrserier (har en hel hylla full med just vampyrböcker), sett alla tv-serier med vampyrer som jag kunnat komma över, sett de flesta vampyrfilmer och läst Anna Höglunds akademiska avhandling vid Linnéuniversitetet om, tadaaaa, just det - vampyrer!

Vampyrer har genom århundraden fått symbolisera sådant som samhället ansett som skadligt, farligt, konstigt eller bara fel. Som exempelvis homosexualitet, olika sjukdomar, kvinnors sexualitet och sex utanför äktenskapet. I serien True Blood får vampyrerna på många sätt representera både diskriminering av icke heterosexuella personer samt rasismen mot icke vita. Vi får se hur samhället vänder sig mot det man inte fullt ut förstår och därmed skräms av.

I 80-talsfilmen The Lost Boys får vampyrerna representera rädslan för AIDS som var stor under 80-talet. Men vampyrer kan också representera en förtryckande maktelit, en adel som anser sig stå över andra.

Någonstans i det mångbottnade tror jag att min fascination ligger. Jag gillar själva bitandet, odödligheten, supersnabba, superstarka, evigt unga och snygga, hypnotiserande - ja, allt som hör vampyren till. Det är absolut nog för att jag ska glo på en i övrigt kass film, finns det en vampyr så är den sevärd. Punkt slut. Men att man kan analysera och se så mycket mer bakom ytan gör det så många gånger bättre.

Jag hatar skräckfilmer i övrigt. Vägrar se något med besatta barn, läskiga tanter, seriemördare, spöken, poltergeist eller japanska flickor som kryper upp ut brunnar och ut ur tv-apparater. Kan inte sova på en vecka efter en sådan film, vågar knappt gå ut och fodra hästarna på kvällen och tittar mig ständigt över axeln. Så nej tack. Men vampyrer är något helt annat. De skrämmer mig lite lagom, och näst efter vampyrer kommer varulvar. De går hand i hand, varulvar och vampyrer. I en del filmer (bland annat Underworld-serien) berättas om en gemensam förfader till varulvar och vampyrer. Precis som i serien The Originals lever varulvar och vampyrer ibland tillsammans och superstarka hybrider skapas om de fortplantar sig med eller förvandlar varandra. Vad säger det? Att om vi blir våra fienders vänner blir vi starkare tillsammans? Fint budskap i så fall.

För ofta är varulvar och vampyrer fiender. Den lite mer sofistikerade vampyren ser ner på den råare varulven, förslavar dem ibland eller så är varulvarna de enda som klarar av att döda en vampyr. Varulvar som arbetarklass, vampyrer som överklass. I Twilight förvandlas de som bär varggenerna till varulvar enbart om det finns vampyrer i närheten, för att skydda människorna mot dessa blodsugare.

Jag gillar estetiken också, mörker och blod, vassa tänder och läskiga ögon blandat med ett elegant yttre. Så är många vampyrer. Varulvar är rå kraft, muskler och päls, ylande och smällande käftar. Också snyggt. Men det verkar lite opraktisk att behöva förvandlas till varulv och ha sönder sina kläder varje gång. Alternativt behöva klä av sig kläderna innan. Oavsett vilket så är man naken när man förvandlas tillbaka till människa igen. Fast å andra sidan kanske det inte gör så mycket, jag har hittills inte sett en enda otränad varulv, alla har rutor på magen som de stolt visar upp.

Men nej, fick jag vara en övernaturlig varelse för en dag vet jag vem jag skulle välja alla gånger - halvvampyren Blade. Man kan omöjligt vara tuffare än Wesley Snipes i rollen som ”the daywalker”. Punkt. Slut. Blodsprut.

Maria Lindberg