Jim samlar på tidiga svenska kriminalromaner
Magazinet besöker Jim på Wexiö Antikvariat, som han premiäröppnade i samband med Kulturnatten i slutet av januari. Fast antikvariat i sig är ingen ny verksamhet för honom.
– Nej, jag bedrev antikvariat i Tingsryd under 17 år.
Numera är det Staglaberget som gäller. Den gamla överläkaren Adolf Lindbloms villa från 1938 är numera företagshotell och det är hans före detta bibliotek som åter fyllts med böcker.
– Jag sökte på nätet efter en lokal och fick napp på den här lokalen. Det visade sig att fastighetsägaren hade tankar på att återskapa det gamla biblioteket, så att starta ett antikvariat passade perfekt!
Böcker är Jims stora hobby. Det handlar både om läsupplevelser och om själva samlandet.
– Sen tycker jag dessutom att böcker är dekorativa. Att inreda med böcker är vackert.
Hur många böcker har du i din samling?
– Jag sålde av en del för några år sedan. Som mest tidigare hade jag cirka 18 000.
Främst är Jim inriktad på svensk spänningslitteratur. Han har till och med gjort en sammanställning och prisguide över all svensk spänningslitteratur från 1837 till nutid.
– Just 1837 kom den första roman som kan betecknas som en kriminalroman, det vill säga en bok där handlingen kretsar kring ett brott. Romanen från 1837 heter Sjömanshustrun och är skriven av Niclas Hans Thomson.
Hur är handlingen?
– En sjöman återvänder hem och mördas på grund av att hustrun hittat en annan man.
Att det överhuvudtaget skrevs kriminalromaner, eller deckare som vi säger idag, redan under 1800-talet är okänt för många. Men faktum är att det gavs ut många böcker om brott, fast vanligtvis skrev författarna under pseudonym.
– Att skriva kriminalromaner hade låg status, så det var inget man ville skylta med. Därför heter författarna saker som exempelvis Caros, C Aldow, Lucas M Flower, John Kasseli och Olympias.
En känd författare som skrev deckare under pseudonym var Hjalmar Bergman, vars bok Falska papper gavs ut under författarnamnet Holger Brate. Ett nutida exempel är författarpseudonymen Bo Balderson, vars deckare initierat skildrar livet i det svenska regeringskansliet.
– Vem som dolde sig bakom pseudonymen Bo Balderson är fortfarande en gåta!
Att jaga äldre ovanliga kriminalromaner är en sysselsättning som i viss mån kan påminna om en riktig pusseldeckare. Det handlar om att vara uppmärksam och nysta i ledtrådar. Jim har genom åren sökt febrilt efter vissa försvunna rariteter. Ibland har de dykt upp på sajterna Bokbörsen eller Antikvariat.net, men då gäller det att vara snabb.
– På sajterna registrerar man titlar som man söker och kommer de in får man ett meddelande. Men reagerar man inte direkt så är risken stor att någon annan samlare hinner före.
Är det många som samlar på just äldre svenska deckare?
– Nej, vi har ganska bra koll på varandra och ibland händer det att vi byter böcker med varandra.
Har bokens skick någon betydelse?
– Är det fråga om en väldigt ovanlig bok så köper jag oavsett skick.
Många böcker är extremt svåra att få tag på. Ofta finns det inga uppgifter om hur stora upplagor de trycktes i, och än mindre hur många exemplar som finns kvar idag.
– Förmodligen ligger det mängder med åtråvärda böcker glömde uppe i vindsförråd. Har man böcker liggande efter exempelvis dödsbon så är mitt tips att kontakta antikvariat eller boksamlare. Kanske finns det ett riktigt guldkorn i samlingen?
Lyckokänslan att faktiskt hitta en bok som man eftersökt i många år är en näst intill obeskrivlig menar Jim.
– Ja, det handlar om ren eufori!
