Mimosa Lu: Kommer min vän att vara annorlunda efter lumpen?
"Hur är det att förlora en nära vän?" Det är den frågan jag googlat i flera veckor och säkert i tio andra meningsuppbyggnader för att få en förståelse hur det är att låta en vän åka iväg för att starta sin egen resa i livet. Min vän lever än men det känns ändå som att hon kommer försvinna de kommande 10 månaderna framåt när hon gör lumpen.
Idag är det många unga som väljer att göra värnplikten för att det är en unik upplevelse som man lär sig mycket av. Värnplikten i Sverige infördes 1901 och idag kan alla män och kvinnor som fyllt 18 mönstra för att sedan söka till att göra värnplikten. Att göra värnplikten innebär att arbeta inom Försvarsmakten och grundutbildningen kan variera mellan 6 till 15 månader beroende på vilken inriktning man blir antagen till.
En av mina allra närmaste vänner har valt att göra värnplikten i år. Självklart är det inte så att hon försvinner för gott under ett år utan jag kommer kunna träffa henne någon helg då hon kommer hem. Men trots detta är det ändå en rad många tankar och känslor jag har kring hennes deltagande i värnplikten. Hon har som tur inte blivit antagen för att vara skyttesoldat utan hon kommer spendera cirka 10 månader som kock i lumpen. Enligt försvarsmakten är rollen som kock mest krävande på mentaliteten och i övrigt är det en del fysiska, tekniska och teoretiska aspekter i befattningen. Alltså fick hon inte rollen som riskerar hennes hälsa eller liv. Men låt oss ändå sätta oss i det värsta scenariot som kan ske, så kan jag få vara lite överdramatisk också…
”Hon kommer starta något helt nytt och hur kommer det förändra henne när hon kommer tillbaka?”
I militären är det begränsat med tid hur mycket man kan använda sin telefon och ringa hem. Det innebär att vi kommer tappa kontakten automatiskt. Hon kommer vara fullt fokuserad på att prestera så bra som möjligt flera mil bort och jag kommer fortsätta mitt liv som året innan. 10 månader är lång tid hemifrån. Under den tiden kommer hon ha lärt sig tusentals nya saker, utvecklats fysiskt och psykiskt, lärt sig mer om sig själv och världen runt omkring henne. Men under de 10 månaderna kommer hon också vara iväg från det hon levt med i 18 år. Hennes familj, hem, vänner, skolan, fritidsaktiviteter... allt. Hon kommer starta något helt nytt och hur kommer det förändra henne när hon kommer tillbaka? Jag fattar att det är själviskt att tänka hur hon inte kommer vara samma person som jag lärt känna under de åren vi varit vänner men samtidigt så är jag bara rädd att förlora min vän. Det kan även vara chefer, ledare och kollegor som kanske gör hennes tid i värnplikten till ett helvete och därför blir hon sedan en person med ett hjärta av sten… okej nu gick jag för långt. I alla fall, det inte alltid lätt att vara kvinna och göra värnplikten då militärtjänstgöringen är mansdominerad och det finns mycket utrymme för sexism. Det finns många berättelser från kvinnor om sexismen som skett bakom dörrarna i värnplikten. Men jag har hopp om att sexism blir ett av de mindre problemen under hennes resa (annars får jag väl skriva en uppföljare till denna krönika).
”Jag fattar att det är själviskt att tänka hur hon inte kommer vara samma person som jag lärt känna under de åren vi varit vänner men samtidigt så är jag bara rädd att förlora min vän.”
Ska jag vara ärlig så kan det vara så att jag har läst aningen för många berättelser om människor som blivit en helt annan person efter militären men det behöver inte betyda att det inte kan hända, eller? Kanske inte, det finns hundratals som kommer tillbaka smartare och visare än någonsin och känner jag min vän rätt så är jag egentligen ganska säker på att det är så hon kommer komma tillbaka.
Man brukar säga att vänner kommer och går. Den personen som uppfann det citatet måste haft få nära vänner. För det finns mer djup till att bara låta ens vänner gå, ibland släpper man de ofrivilligt. Det spelar ingen roll hur nära ni är, även minsta sak kan sära på flera års vänskap. Vänner utmanar dig, lär dig upptäcka världen och hjälper dig lära känna dig själv bättre. De lämnar ofta ett större intryck i ditt liv än du planerat när du hälsade på de för första gången. Ingen kan vara säker på vad framtiden har att ge. Det är kanske därför vi alltid insisterar på att leva i nuet. Jag som är lite av en pessimist, vill ofta se det värsta i saker och jag glömmer ta vara på det som faktiskt är här och nu. Till slut har tiden redan runnit ut och det är först då man ångrar sig.
I slutet av dagen är jag glad för att min vän gör något hon sett fram emot länge. Jag är glad att hon får möjligheten att få testa på något nytt och upptäcka världen i en annan miljö. Jag vet innerst inne att hon kommer bli så mycket starkare efter lumpen men jag behöver bara försöka övertala alla rösterna i mitt huvud det först. Vänner eller inte vänner så kommer jag alltid stödja henne vare sig hon vill eller inte, oavsett pris.
