Maria Lindberg: Krönika: Sjunga falskt och skjuta dinosaurier
– Mamaaaaaaaa, just killed a maaan!!!
Jag vrålar för full hals till Queen-låten Bohemian Rhapsody medans jag rör i grytan med mannagrynsgröt (turkos mannagrynsgröt bör tilläggas, jag gjorde misstaget att en gång färga gröten med karamellfärg för att göra den roligare, och nu är det standard i det Lindbergska hushållet). Plötsligt känner jag mig iakttagen och vänder mig om. Ingen där. Tar ett steg åt sidan och snubblar över min femåriga dotter som ljuslöst smugit sig fram (eller ja, hon gick säkert normalt, men det hördes inte över den höga musiken) och ställt sig precis bredvid mig. Men en allvarlig förebrående min säger hon något som jag inte kan höra.
– Va? Mamma lyssnar på musik, jag hör inte vad du säger.
Hon tar i från tårna.
– SLUTA SJUNGA!!!
Jag vrider ner musiken.
– Vill du att jag ska stänga av musiken? Men jag vill lyssna.
– Nej, spela musik. Sluta sjunga! Gubben på ipaden kan sjunga, inte du.
Okej. Jag medger gärna att min sångröst är relativt långt ifrån Fred Mercurys pipa. Jag sjunger falskt utan att höra det själv, har lite svårt att hålla takten ibland och kan varken gå upp eller ner utan att rösten spricker. Men jösses, man måste väl få sjunga i sitt eget kök? Tydligen inte när man ha en musikkritiker som bor under samma tak.
Vi nådde tillslut en kompromiss där jag fick sjunga, fast inte så högt att jag överröstade musiken.
Femåringen då, har hon så mycket att komma med själv? Tja, hon sjunger utan problem låtar på engelska som hon inte förstår ett ord av. Hela strofer drar hon av i perfekt melodi, med sin egengjorda låtsasengelska. Funkar utmärkt.
Men det är inte bara låtar hon imiterar. Även citat från filmer. Som när hon helt plötsligt började gå runt och vråla något som lät som ”SHOW TIME!!!” i en mörk, något olycksbådande röst. Det visade sig att hon inte alls skrek något om att starta en show, utan istället var det frasen ”Shoot her!” från första Jurassic park-filmen som hade fastnat på repeat i hennes huvud. Den som ska skjutas i det här fallet är en dinosaurie som försöker äta upp en människa.
Ja, våra barn är för unga för att se den typen av filmer. Men de är besatta av dinosaurier. Därför har vi med censur (det vill säga föräldrahänder som håller för ögonen), sett alla fem Jurassic park och Jurassic World filmerna. och i sommar ska åtminstone två olika dinosaurieparker besökas.
Jag såg förresten på nätet att man kan köpa en velociraptor-dräkt som verkligen ser naturtrogen ut (ja, jag kan möjligen har suttit och tittat på youtube-klipp på folk utklädda till dinosaurier, för att den här vuxna kvinnan tycker det är roligt och avslappnande). Den kostar multum, för den är som en halv robot och superhäftigt. Men hur populär mamma hade inte jag blivit om jag köpte den? Barnen hade höjt mig till stjärnorna! Kanske skulle man skippa investeringar som att laga bilen och borra bergvärme, och istället bara lägga allt på en velociraptor-dräkt? Jupp, känns som en klok investering.
Och nu är det dags för midsommar! Jag vet inte om vi kommer att fira med några dinosaurier, men vi ska ha underbara vänner hos oss hela helgen och planerar att sova i tält minst en natt. Vi hoppas kunna äta sillen, köttbullarna och tårtan ute. Eller så får vi springa in och ut mellan regnskurarna. Oavsett önskar jag er en glad midsommar!
