Annons

Lars återvände till Nepal för nytt äventyr på hög höjd

1999 vandrade Växjöbon Lars Nilsson i Nepal. Nu nästan 20 år senare återvände han till Himalaya för ett nytt äventyr på 5000 meters höjd.
– Den mäktiga bergskedjan och mötet med människorna och kulturen i Nepal är en fantastisk upplevelse.
Växjö • Publicerad 3 november 2018 • Uppdaterad 4 november 2018

Lars Nilsson brukar genomföra minst en långvandring varje år. Spanien och Turkiet är två exempel på länder där han vandrat uppe i bergen. Mest spektakulär är dock vandringen i Nepal, landet som rymmer världens högsta berg, det 8848 meter höga Mount Everest.

– När jag var där första gången 1999 så visade det sig att sir Edmund Hillary, mannen som tillsammans med Tenzing Norgay, var först att bestiga Mount Everest råkade befinna sig i närheten. Tyvärr så träffade jag honom aldrig personligen men via en kontakt fick jag hans autograf.

Annons

Nu nästan 20 år senare har Lars gjort om sin resa till Nepal. När Magazinet träffar honom är han precis hemkommen efter en drygt tre veckor lång vandring.

– Vi började vandringen vid flygplatsen Lukla på 2800 meters höjd och sen vandrade vi uppåt mot bergstoppen Kala Patthar som ligger på 5545 meters höjd.

Eftersom det är en brant vandring så är det inga långa sträckor som avverkas på en dag.

– Rekommendationen är 500 höjdmeter per dag.

Hur är väderförhållandena?

– Temperaturmässigt är det stora skillnader beroende på vilken höjd man befinner sig. På 2000 meters höjd är det runt 15-20 grader dagtid, så då kan man gå i kortbyxor. Men längre upp på 4000-5000 meters höjd är det nollgradigt på dagarna och ner mot tio minusgrader nattetid. Dessutom kan väderleken slå om väldigt snabbt, från klarblå himmel och strålande solsken till snöoväder på en timme. Så det gäller att förbereda sig med flexibla klädbyten.

Man behöver inte vara särskilt vältränad för att klara vandringen i Himalaya menar Lasse. Med en normal grundkondition klarar man utmaningen utan svårighet. Vad som däremot kan vålla bekymmer är höjdsjuka, som brukar infinna sig på cirka 3500 metes höjd.

– På de högre höjderna är det betydligt mindre syre i luften. Kroppen kan ha svårt att anpassa sig till det, något som yttrar sig i form av huvudvärk och illamående.

Alla påverkas av den tunna luften men hur allvarlig höjdsjuka man får är väldigt individuellt och har inget direkt samband med ålder eller fysisk kondition.

– Vanligtvis räcker det med en till två dagars vila så är man återställd. Den stora faran är om man nonchalerar kroppens varningssignaler och fortsätter vandringen utan vila. Då kan det sluta med helikopterfärd eller skjuts med yak ner till sjukhuset!

Annons

Lars och hans vandringskamrater hade denna gång bokat resan via en turistbyrå i Nepal. I paketlösningen inkluderades boende och mat på pensionat, utrustning som sovsäckar, två bärare och en engelsktalande guide.

– Jämfört med 1999 så hade standarden både på boendet och maten förbättrats avsevärt. På pensionaten blev det tid för samtal med turister från hela världen, bland annat var det gott om ryssar, kineser, thailändare och amerikaner.

Ofta ser man bilder på sherpas som bär gigantiska lass med utrustning på sina ryggar, är det fortfarande en vanlig syn?

– Bärarna, åtminstone de som bokas via resebyråer, har fått bättre reglerade arbetsvillkor. Numera finns det en maxgräns på 30 kilo.

Under så gott som hela vandringen var silhuetten av Mount Everest synlig. Att vandra nedanför och längs med världens högsta topp är en speciell känsla konstaterar Lars.

– Hela Himalaya är en otroligt mäktig bergskedja!

David FärdighSkicka e-post
Så här jobbar Vxonews med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons