Insändare av Tove Larsson, ordförande för Elevkåren vid Katedralskolan

Just nu så är det ingen som sjunger om studentens lyckliga dag, för det är inte någon som vet om den kommer bli av. Den där vita klänningen som beställdes redan i höstas, kommer man att få användning för den? Den ståtliga mössan, kommer den förbli nedpackad i en låda? Kommer det överhuvudtaget gå att få sina slutbetyg? Det här är en prövande tid för vårt samhälle, där vi oroar oss mycket för våra nära och kära. Vi vill inte skapa bekymmer för sjukvården eller smitta någon medmänniska som inte är lika tålig för viruset som vi unga. Vi förstår vikten av att följa de restriktioner som satts upp i samhället för att begränsa smittspridningen. Men trots den pågående pandemin så är uteserveringarna fulla så fort solen skiner. Våra yngre syskon kommer ändå hem efter en dag i skolan, när vi suttit ensamma framför en skärm hela dagen. Är det för att vi smittar mer än dem?

Låt inte våra treor gå miste om denna så viktiga ceremoniella händelsen som markerar steget från barndomen till vuxenlivet. Elevkåren vid Katedralskolan föreslår därför, efter samtal med våra avgångselever, att hålla lunchen i separata klassrum, där rektorns tal livesänds (vi är vana vid livesändningar vid det här laget…). Utspringet kan hållas klassvis, där antalet åskådare per elev begränsas. Mormor och morfar kan följa det live hemifrån. Efter utspringet så kan de gå direkt upp på flaket, och få krama om sin klasskompisar en sista gång. Om inte detta är möjligt så vill vi se ett studentfirande senare i år, “hellre late än light”. Det är klart att våra treor ska få ta på sig den där vita klänningen, den fina mössan och skrika “sjung om studentens lyckliga dar” med sitt gymnasiediplom i handen. Råna dem inte på den stunden. Låt våra treor ta studenten!

Tove Larsson, ordförande för Elevkåren vid Katedralskolan