Musiken är en inspiration i både glädje och sorg

Tidigare i år avled Per Tengstrands mamma efter en tids sjukdom. Hon var en sann musikälskare och den som en gång i tiden inspirerade Per att börja spela piano.

– Hon gav mig musikstycken som jag skulle lära mig och bocka av. Alla mina tre storasystrar spelade också men jag upptäckte att jag kunde lära mig snabbare än dem och att som lillbrorsa vara ”herre på täppan” var förstås väldigt roligt och givande.

Har du kvar ditt första piano?

– Jag spelade sönder pianot i min ungdom, så det har inte varit användbart. Men nu efter min mammas bortgång har jag lämnat in pianot för reparation, så tanken är att kunna börja spela på det snart igen.

Just musiken har också varit ett betydelsefullt sätt för Per att bearbeta sorgen efter moderns bortgång.

– Det var mycket känslor och pianot blev som en tröst för själen. Att spela var ett sätt att hantera sorgen. Musiken är ju otroligt trösterik. Jag återupptäckte insikten vilken kraft det finns i att kunna vila i musiken i både glädje och sorg.

Magazinet träffar Per när han på PM & Vänner tillsammans med Skånska Kammarorkestern ska framföra Elvira Madigan, en av Mozarts mest älskade pianokonserter.

– Det var mitt första stora musikverk som jag framförde i 12-årsåldern, så man kan säga att jag sluter cirkeln här i Växjö.

Vad är det som gör Mozart till en sådan enastående kompositör?

– De flesta av hans verk börjar i dur och framstår som idylliska, men sedan mörknar det och utmynnar i något bitterljuvt. Det framkallar underbart vackra känslor.

Per återvänder gärna till sin gamla hemstad Växjö och redan nästa helg, söndagen den 30 juni, är han tillbaka på PM för att spela och berätta historien om Steinway. Historien tar sin början när den lilla pojken Heinrich Engelhard Steinway mister sina föräldrar och i ensamheten börjar bygga sitt först piano hemma i sitt kök.

– Jag framför berättelsen i både ord och ton. Det är dessutom första gången jag kör ett Steinway-tema, så man kan kalla det en världspremiär.

Som musikaliskt underbarn beskrevs Per som ett gudabenådad litet rödhårigt busfrö. Sin första konsert gav han uppklädd i skjorta, byxor och Adidas-skor.

– Jag är nog fortfarande ett litet rödhårigt busfrö. Enda skillnaden är att jag numera uppträder i kostym och slips. Det är en signal till publiken att musiken är viktig och att konserten är på allvar. Men känslan och lekfullheten i musiken finns kvar!

Lekfullheten har också inneburit att Per, inspirerad av sin hustru Shan-Shan Sun, gett sig hän åt en ny hobby, nämligen konståkning.

– Det är ett uttryckssätt som påminner mycket om musik. Jag tränar mycket konståkning och siktet är inställt på att tävla i mästerskap.

Så när ser vi dig som konståkare i tävlingssammanhang?

– Jag siktar på konståknings-VM 2021.