David Färdigh: När drevet går

Det är fredagskväll och jag har precis gjort entré på Bishop Arms när någon ropar mitt namn. Jag vänder mig om och möts av en överraskande syn. Vid bardisken står herr K, veckans mest jagade och omtalade näringslivsprofil. Länets största tidning har nämligen på flera helsidor beskrivit Herr K:s inblandning i ett kontroversiellt och enligt tidningen mycket suspekt affärsprojekt. Nu står plötsligt Herr K här i det myllrande folklivet och strålar av glädje. Du måste ha haft en svettig vecka, säger jag till honom. Herr K skrattar och svarar, Jag har inte gjort något fel och har inget att skämmas för. Det är därför jag är ute ikväll. Jag står rakryggad!

Jag känner Herr K sedan skoltiden. En trevlig prick med stora planer. Efter studenten såg jag inte av honom på flera år, men så en söndagsmorgon ringde han oförhappandes och berättade att han ville göra mig till en rik man. Jag blev hembjuden till honom och tillsammans med en affärskumpan redogjorde han entusiastiskt för ett affärsnätverksprojekt som verkade lukrativt men i mina öron också lät misstänkt likt ett pyramidspel. Jag lyssnade intresserat men avböjde förslaget. Sen dess har jag ryktesvägen hört spridda uppgifter om såväl stora vinster som ovänskap och rättegångar. När han nyligen i media presenterade ett stort affärsprojekt här i Växjö så låg det nära till hands att tro att ett flertal av hans tidigare antagonister skulle höra av sig till tidningarna. Det gjorde de med besked.

Herr K lyser av kamplust i bardisken. Han försäkrar gång på gång att han inte är någon dålig människa. Han vill åstadkomma bra saker i världen. Jag vill tro honom. Det finns absolut ett gott hjärta. Men också ett drag av girighet, vilket förmodligen är en förutsättning om man överhuvudtaget ska lyckas i affärer. Herr K kämpar för sin heder. Efter några drinkar börjar fasaden rämna. Jag anar förtvivlade tårar i hans ögon. Den hårt prövade Herr K ger mig en kram och fortsätter sin vandring ut i natten.

Ingen människa är egentligen rustad för att möta ett mediadrev. I boken Partiledaren som klev in i kylan beskrivs hur Håkan Juholt ligger hjälplös i fosterställning och skakar. Fredrik Virtanen har liknat det vid att stå ensam framför en buffelhjord. Du har inte en chans. Men inte heller den avslöjande reporterns roll är avundsvärd. Sveriges egen skjutstjärnsjournalist Janne Josefsson har fått betala ett högt pris för sin yrkesroll. Förutom ständiga dödshot så har det sociala livet komplicerats. En gång besökte han en kompis i Malmö. På kvällen skulle de ut och äta på en restaurang. De satte sig vid ett bord, fick menyn och började prata om ditt och datt. Efter en stund tittade Janne upp och såg att lokalen var helt tom på folk. Personalen var borta. Ytterdörren på baksidan stod på vid gavel. Alla hade flytt. Samtliga på restaurangen jobbade svart och tog för givet att Janne kommit dit för att sätta dit dem. Det blev ingen middag.