David Färdigh: När strömmen försvann
När vi nu så smått börjar närma oss slutet på året kan det vara intressant att göra några reflekterande återblickar. 2018 innehöll både alla tiders rekordsommar och ett omtumlande politiskt val, men den Växjö-händelse som nog allra mest fastnat kvar på min näthinna inträffade onsdagen den 10 oktober, dagen då strömmen försvann!
Det är en underbar höstdag. Soligt och varmt för årstiden. På Videum Science Park i Växjö pågår ett spännande framtidsseminarium. I en korridor träffar jag en bekant som reflekterar över IT-revolutionen. Vi står inför en helt ny värld. Digitaliseringen innebär helt nya förutsättningar för samhället, säger han. Jag nickar andäktigt. I den öppna salen står två representanter från VEAB, Växjö Energi. De är på plats för att prata om DET SMARTA SAMHÄLLET och visar bland annat upp det senaste inom elsäkerhet. Framtid, digitalisering och smarta lösningar. Dessa ord snurrar runt i min skalle när plötsligt ljuset slocknar. Vad har hänt? En stunds förvirring. Strömmen har gått i hela Växjö, rapporterar någon. Förutsättningarna har verkligen ändrats. Musikerna i trapphuset får spela akustiskt och konferenciern får lägga undan mikrofonen. Det smarta samhället tycks plötsligt väldigt avlägset. Jag ser hur en av VEAB-representanterna hastigt lämnar byggnaden. Hon har fått annat att tänka på.
Även jag lämnar Videum Science Park och rör mig mot Växjö centrum. Jag märker genast att det är mer folk än vanligt ute på gatorna, och det beror inte enbart på det fina vädret. Alla butiker och ett stort antal av restaurangerna har stängt på grund av strömavbrottet. Kunder och personal sitter istället utomhus i solskenet. Stämningen är ganska uppsluppen, nästan som en folkfest. Något ovanligt har inträffat som radikalt ändrar förutsättningarna, ungefär som digitaliseringen, fast kanske åt andra hållet. Folk har lämnat sina jobb och umgås ute på gator och torg. Fast allt är förstås inte frid och fröjd. Mikrovågsugnen fungerar inte. Hur jag ska jag kunna värma min mat??, ropar någon förtvivlat inifrån ett fikarum. Svälten känns avlägsen men små antydningar till panik kan likväl skönjas. Endast kalla drycker serveras, står det på en skylt utanför en bar. För ett kort ögonblick överväger jag en stark drink i denna oväntade krissituation.
Strömmen lyser fortsatt med sin frånvaro men solen skiner desto mer. Folk verkar alltjämt glada. Fast problem har onekligen uppstått. Den elektroniska taggen som ska öppna upp portarna i trapphusen fungerar inte. Folk kommer inte in i sina lägenheter. Jag är utelåst!, konstaterar en äldre dam och frågar hemtjänsten om råd. De har inga svar att ge. Någonstans har ett par fastnat i en hiss. Det smarta samhället har uppenbarligen svikit många av sina invånare denna dag, tänker jag och fortsätter min vandring i det vackra men nedsläckta Växjö.
Utanför mitt kontor möter jag en bekant som rent av verkar lycklig. Han förklarar sitt goda humör. Först sommarväder mitt i oktober och dessutom ett omfattande strömavbrott, sådant ska ju inte kunna hända. Vilken dag! Det här känns ju helt omtumlande, säger han och ler som om han vunnit högsta vinsten på Lotto. Men i exakt samma ögonblick, 14.00, så återvänder plötsligt strömmen. Allt normaliseras. Vi är tillbaka i det smarta samhället.
