Nej SSU - betyg leder inte till psykisk ohälsa

Idag lider svenska skolan av betygsinflation, det är varken rättvist mot eleven själv eller dennes klasskamrater. Lärarna vågar inte sätta ett lågt betyg p.g.a. att föräldrarna säger sig veta att det inte är just deras barn som presterar för dåligt. Det är alltid någon annans fel, och i det här fallet så är det lärarna som får ta smällen. Föräldrarna måste ha en möjlighet att tidigt se hur deras barn presterar.

Det är i detta läget, det på utvecklingssamtalet i 7:an kommer fram att eleven skulle behöva extra stöd. Istället för att bara låtsas som att allt är bra, och skjuta problemen på framtiden så måste man ta tag i problemen tidigt. Problemen ska aldrig hinna bli ofantligt stora innan skolan sätter in specialpedagoger. I ett så tidigt skede som möjligt måste eleven kunna få den hjälp som finns. Nej, det handlar inte om att utpeka elever som problembarn. Det måste normaliseras att behöva hjälp, ingen är fullkomlig.

Jag är själv ung, och har upplevt detta problemet. I låg- och mellanstadiet visade lärarna en matris för föräldrarna, på utvecklingssamtalen. Där var ikryssat “eleven når målen” eller “eleven når inte målen”. Hos mig var samtliga kryss under “eleven når målen” så jag levde i tron att jag låg väldigt bra till, i samtliga ämnen. Den dag jag började sjunde klass så sprack den bubblan, helt plötsligen var jag inte så bra som jag trodde, jag hade fått E i flertalet ämnen, samt någon enstaka F-varning.

Där, i sjunde klass insåg jag att jag behövde sätta mig ner och plugga. Det gick, men det var jobbigt att behöva läsa in 6 års “eleven når målen” när bubblan sprack. Då måste jag vidhålla att människors mål och drömmar är olika. Mitt mål var att komma in på det naturvetenskapliga programmet, på gymnasiet. I det läget kände jag att det varit skönt om man hade vetat tidigare att mina “omdömen”/betyg inte var så goda som både jag, och mina föräldrar trott.

SSU menar att betyg leder till psykisk ohälsa, där har de fel. Avsaknaden av betyg är det som har skapat den psykiska ohälsan i första skedet. Eleven lever i tron att allt går bra, och skruvar upp sitt självförtroende. Sen, i sjunde klass så visar sig att elevens prestationer inte alls motsvarar hens högt ställda förväntningar. Det är klart att hen blir besviken i detta läget, ja rent utav deprimerad.

Idag så finns det en rädsla för att börja högstadiet, elever fasar för betygen. Men det är en helt ogrundad rädsla. Betyg är inte ett mått på elevens människovärde, det är ett mått på prestationer i klassrummet. Detta måste man lära sig att skilja på om man vill föra en seriös diskussion om betyg.

MUF föreslår att införa betyg från första klass. Detta för att avdramatisera betygen och vänja eleverna tidigt vid detta. För att inte hamna i den betygshets vi har nu där eleverna fasar inför att börja sjunde klass. Den som tvivlar bör titta ut mot Europa, där Tyskland ligger långt mycket högre i PISA-undersökningarna. Detta beror på att Tyskland är mycket bättre på att tidigare fånga upp barn med svårigheter i skolan och ge dem den hjälp de behöver.

Det är inte betyg som är problemet, det är betyg som är lösningen. Med betyg i lägre åldrar minskar inte bara den psykiska ohälsan, till följd av en mer realistisk självbild. Även resultaten i skolan skulle få ett rejält uppsving om den svenska skolan blir bättre på att hjälpa elever med inlärningsproblem tidigare. Alla har inte samma förutsättningar men alla ska ha samma möjligheter. Men först när vi identifierar vilka förutsättningar eleven har kan stöd ges, och först då får eleven samma möjligheter som sina klasskompisar. Därför förespråkar vi i MUF betyg från första klass, för en rättvisare skolgång.

Maximilian Eriksson (M) - MUF Kronoberg