Att de med medicinska behov prioriteras är självklart, inte minst 70-plusarna som nu levt med stränga restriktioner i snart ett år.

Att ständigt prioritera ner samhällsbärarna – de som jobbar – sliter itu samhället. Människor som arbetar och de som inte arbetar ska vara sida vid sida i vaccinkön.

Igår presenterades nya prioriteringsgrunder för vaccinationerna mot Covid-19. I flera delar behöver regeringen ge besked om hur de tänkt.

I fas 1-3 är det riskgrupper. I fas 3 prioriteras bl.a. personer med funktionsvariation, demens och de som har svårt att ta till sig rekommendation. Det är rimligt. Det är däremot inte rimligt att personer som är illegalt i landet placerats i fas 3 och därmed prioriteras före massvaccinationen.

I fas 4 är det massvaccination. Där ska ”födelseland, boendesituation, utbildningsnivå, yrkestillhörighet och ekonomi” vara prioriteringsgrund enligt gårdagens beslut. Det är stötande att människor ska ställas sist i kön på grund av att de arbetar. Lärdomar från Israel visar dessutom att för mycket detaljer i massvaccinationen kan försinka.

Flera regionföreträdare har utöver de principiella perspektiven rest frågor om hur det ska gå till och om det ens är tillåtet att prioritera på sådan grund. Erfarenheter från exempelvis Israels framgångsrika vaccinering visar dessutom att det ska vara enkla och få grunder för prioritering i massvaccinationen för att inte försinka den. I Sveriges fall ligger vi redan efter.

Massvaccinationen bör göras enkel och rättvis för att alla ska vaccineras så snabbt som möjligt.

Oliver Rosengren (M), kommunalråd och ordförande för nämnden för arbete och välfärd i Växjö kommun.

LÄS SOCIALDEMOKRATERNAS DEBATTARTIKEL HÄR: