Annons

Tankar från intensivvårdssjuksköterskorna i Växjö

Insändare från intensivvårdssjuksköterskorna i Växjö.
Växjö • Publicerad 31 mars 2021
Detta är en insändare i Vxonews. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Genrebild.
Genrebild.Foto: Mark Nordvall Hanlon

På intensivvårdsavdelningen i Växjö är vi i skrivande stund 27 stycken intensivvårdssjuksköterskor som tillsammans med andra yrkeskategorier vårdar de allra svårt sjukaste människorna i vårt län som har omkring 100 000 invånare. Vi är en liten arbetsgrupp som arbetar dygnets alla timmar, årets alla dagar, kvällar och nätter.

Av dessa 27 intensivvårdssjuksköterskor är det strax under hälften som arbetar heltid. Vad det beror på, är av en mängd olika anledningar men vi kan utan tvivel säga att vi har ett krävande arbete som också kräver återhämtning. Inte sällan finns tragedi bakom våra patientfall. Våra patienter är alltid väldigt vårdkrävande, ofta respiratorvårdade och många genomgår flera veckors vårdtid. Vi finns vid våra patienters sida, för att det är det vi är tränade till. Att vårda och medicinskt behandla de allra sjukaste i vårt samhälle.

Annons

En intensivvårdssjuksköterskas arbetsuppgifter är varierande och kräver allsidighet. Vi blandar och hanterar livsviktiga läkemedel, har en överblick och ett ansvar över patienten, samtidigt är vi en länk mellan patienten och deras anhöriga.
Men att i sig vårda de allra svårast sjuka patienterna är långt ifrån den enda arbetsuppgiften vi har. Vårdavdelningar ringer till oss om allmänna råd, läkemedelsfrågor, särskild utrustning, för hjälp att sätta intravenös infart på svårstuckna patienter. Vi ingår också i en medicinsk intensivvårdsgrupp då vi tillsammans med läkare är med och bedömer patienter på avdelningar som blivit försämrade och vi försöker då hjälpa och behandla patienten på plats, alternativt att vi tar patienten med oss till IVA för fortsatt vård.
 Vi lär upp studenter och agerar stöd åt nya kollegor och hyrpersonal. Vi rycker ut på traumalarm till akuten för att hjälpa en särskild patientkategori som kan ha potentiellt livshotande skador och som behöver ett effektivt och strategiskt omhändertagande.
Vi arbetar utan ledning två tredjedelar av dygnet på vardagar och helt utan på helger och jourtid samt storhelger.

Sammantaget krävs det som van intensivvårdssjuksköterska en ordentlig kunskapsbas som är svårersättlig. Om det skulle behövas, kan vi aldrig neka en patient intensivvård. Vi har alltid en plan, vi är förberedda och redo att ta emot nästa patient, oavsett platssituation. Men det finns heller ingen som kan ersätta oss, mer än våra befintliga intensivvårdskollegor.

I dagsläget finns det sex heltidstjänster som är vakanta och som ersätts av hyrpersonal med specialistutbildning. Om de blir sjuka, är det vi, ordinarie personal som ska täcka deras pass. Hyrsjuksköterskor på anestesikliniken i Växjö kostar Region Kronoberg 2,6 miljoner kronor varje månad.

Vi har svårt att bibehålla den fasta personalen som finns, samtidigt som det blir färre och färre som väljer att specialistutbilda sig inom intensivvård. I år kommer vi kunna hälsa en nyutbildad intensivvårdssjuksköterska välkommen men samtidigt kommer vi säga hejdå till två som kommer att gå i pension.

När covid-19 kom för ett år sedan tvingades vi ställa om och vara innovativa. Vi byggde om och utformade nya vårdrum av gamla lokaler för att kunna samvårda flera patienter som i vanliga fall hade behövt enkelsal då de är så svårt sjuka. Vi har tagit emot intensivvårdspatienter från andra län och sjukhus för att avlasta och för att hjälpa till. Under förra våren ställdes vårt schema om och vi arbetade efter ett så kallat pandemischema med helt nya arbetstider, dag som natt. Vi har i flera omgångar fått ta hjälp av operationspersonal och fått lära dem våra rutiner. Sammantaget är alla radikala förändringar en bidragande faktor till en otrygghet och en ovisshet kring hur vi ska klara oss igenom pandemin och fortsätta orka även efteråt.

Patienter med covid-19 är en helt ny patientgrupp som vi aldrig tidigare vårdat. Så oerhört svårt sjuka patienter som inte går att jämföra med de intensivvårdspatienter vi varit vana vid. En svårt sjuk covidpatient kan absolut kräva fem personal under ett arbetspass. Vi har alla vårdat patienter i vår egen ålder under pandemin vilket ständigt blir en påminnelse om att vi alla kan bli så svårt sjuka, att vi inte själva har något val i detta. 
Inne på den stora covid- salen vårdas flera patienter jämte varandra vilket bildar en enorm ljudvolym med alla larm av olika slag samtidigt som vi hela tiden måste arbeta med skyddsutrustning (ansiktsmask och/eller andningsskydd med visir) som fungerar ljuddämpande vilket gör att vi måste skrika för att bli hörd. Detta i kombination av värmen som uppstår av att arbeta med långärmade förkläden och tunga patienter. Tryckmärkena i ansiktet efter skyddsutrustningen hinner nätt och jämnt försvinna tills nästa pass när utrustningen ska på igen. De tre första månaderna av 2020, dvs innan covid-19, låg antal timmar vi vårdat patienter i respirator på 1251 timmar. Under samma period 2021 mitt i pågående pandemi var antalet timmar 3717!

Alla dessa intryck har varit påtagliga och känslan efter ett år i denna miljö är så svår att beskriva för någon som inte varit där. Tröttheten vi alla känner är lamslagande. Vi har sakta tagit oss igenom det här. Dag för dag, kväll för kväll och natt för natt. Men allt har sitt pris.

Bara under december månad 2020 och januari månad 2021 arbetade vi intensivvårdssjuksköterskor i Växjö 625 timmars övertid. Jämfört med samma tid, året innan, låg denna siffra på 190 timmar. Siffrorna är alltså mer än tre gånger så hög. Samtidigt som kostnader för sjuklöner blivit 43% högre. Det här är arbetstid och arbetspass som vi täcker upp för varandra, för att det finns inga andra som kan utföra vårt jobb. Vi har under året, mer än någonsin fått ändra våra arbetstider och tvingats vara mer flexibla för att kunna hålla verksamheten flytande. För att våra kollegor inte ska behöva stå där själva. 
I 17 utav Sveriges totalt 21 län har vårdpersonal fått någon form av risktillägg/extra ersättning för att arbeta med covid-patienter och allt vad det innebär. Vi i Region Kronoberg tillhör dessvärre ett utav de fyra län som inte fått någon extra ersättning för vår insats. Detta motiveras med att pengarna ska gå till att höja våra grundlöner istället. Belöningen efter ett år i pandemi presenterades nu i form av en löneökning på 2,6 % vilket är den lägsta siffran på många år. För att göra upplevelsen än mer otrevlig erbjuds vi nu att sälja vår semester för extra ersättning.
 Den minsta gåva får vi inte ta emot utan att det finns risk för förmånsbeskattning, vi har efter åtta timmars arbete i skyddsutrustning fått tacka nej till en pizza som plåster på såren. Vi har på något sätt ändå räknat med att vårt arbete och vår insats skulle belönas som tack för vår enorma insats.

Vi har en bonus för obekväm arbetstid som går ut i maj 2021. Vi kommer således när detta inträffar få mindre betalt, inte mer, mindre. Efter ett år som varit olikt alla andra, där vi pressats så hårt att även de starkaste har ställts inför tanken att det närsomhelst faktiskt går att byta till en arbetsplats där hårt arbete genererar mer i lönekuvertet. Ett arbete som ger mer än det tar. Där vi inte tvingas till att arbeta extra för att våra kollegor inte klarar av belastningen så fort någon är sjuk. I dagsläget är marginalerna obefintliga. För vi räddar liv. Varje dag. Det är fel år att inte prioritera intensivvårdssjuksköterskor. Vad händer efter sommaren? Hur många kommer orka att arbeta kvar?

Det krävs en långsiktig ekonomiplanering för att kunna locka nya medarbetare men främst för att kunna bibehålla den personal och kompetens som finns idag. Vill inte jämföras med någon annan yrkesgrupp. Att vara specialistsjuksköterska är en separat yrkesroll för sig, som kräver sin dedikation och utbildning. Den ska också belönas där efter.

Annons

Vill du skriva debatt/insändare på VXOnews? Skicka din text till tips@vxonews.se. Vi garanterar inte publicering.

Här saknas innehåll

Annons
Annons
Annons
Annons