Thommy och Inger driver klassiskt pensionat

Carl Jan Granqvist, Bosse Larsson, Hasse Aro, Mona Malm och Eva Fröling. Många är de kändisar som genom åren gästat Solvikens Pensionat i Ingelstad. Ägarna Thommy och Inger Håkansson är måna om att bevara pensionatets ursprungliga, klassiska miljö och älskar sina gäster, som kommer från både när och fjärran.

– När det är fullt med gäster och man är uppe i varv, då är det som allra roligast!

Som att kliva rätt in i en svensk 30-talsfilm! Man förväntar sig nästan att Thor Modéen ska sitta med en cigarr på verandan. Ja så kommenterade en av gästerna den klassiska pensionatsmiljön på Solviken, som förutom mat och logi även erbjuder något av en tidsresa.

– Solviken blev pensionat 1945 och i stort sett allt är bevarat i originalskick. Vi fick ta bort kakelugnarna från rummen för att få plats med duschar och toaletter, men för övrigt är miljö och inredning intakt. Vi är båda intresserade av gamla grejer och vill bevara husets gamla stil, berättar Thommy och Inger.

Solviken ligger vackert beläget vid Torsjöns södra strand i Ingelstad. Huset byggdes 1905 av kommunpolitikern Hedlund, som inspirerad av hustru från Stockholm fått en vision om att skapa ett rekreationshem för utsatta och misshandlade kvinnor. En vacker tanke som dock aldrig hann bli verklighet.

– Hedlund förbyggde sig och blev ruinerad. Istället såldes Solviken till privata intressenter.

1945 köptes fastigheten av Betty Sandin, som byggde till matsalen och skapade ett pensionat som genast lockade gäster från hela Sverige. 1961 togs verksamheten över av Ida Carlsson, som var Inger Håkanssons farmor.

– Jag började jobba på Solviken på helger och skollov redan som nioåring, minns Inger.

Ett stort antal stamgäster från hela landet anlände punktligt till Solviken under julhögtiderna, påskhelgerna och sommarmånaderna.

– Det var direktörer, redaktörer, officerare och hattmodister. Ofta kom de med tåget som stannade vid stationen här i centrala Ingelstad. Deras bagage transporterade vi hit med cykelkärror. Ibland anlände gästerna i taxi från Växjö.

Eftersom det var återkommande gäster varje år så uppstod en familjär stämning på pensionatet. Innan det var dags för lunch samlades alla gäster och umgicks i salongen.

– Sen slog vi gonggongen när middagsbuffén var klar att serveras!

En gäst som Inger kommer ihåg särskilt väl är Ava Wadsten, som alltid anlände första juni och bodde på Solviken i fem veckor varje sommar.

– Hon var allas favorit och bodde här tills hon var 101 år.

Då Ingelstad och Solviken låg nära Uråsa militära flygbas så var militärerna frekventa gäster. När det dessutom var flygövning så fick pensionatet i uppdrag att förse alla officerare och soldater med mat, vilket innebar svettiga veckor.

– Flygövningarna pågick ofta i två veckor och då serverade vi uppemot 500 man med både frukost, lunch, middag och nattmat. Under den tiden blev det knappt någon sömn alls!

Inger och Thommy tog över verksamheten 1989, det vill säga för 30 år sedan. Mycket har hänt under de här åren. Stora kundgrupper som Försvarsmakten, Lidhems golfbana och företaget Carrier har försvunnit, men Solviken har alltid repat sig och vunnit nya gäster.

– Folk äter mer ute idag, så antalet luncher har ökat. Däremot har storkalasen med uppemot 100 gäster blivit sällsyntare, konstaterar Thommy och Inger.

En annan skillnad är hur bokningarna av rummen går till.

– Idag bokas nästan 90 procent via nätet. Bokningssidorna tar en ganska hög procentandel men å andra sidan får vi en helt annan räckvidd än tidigare. Fler upptäcker oss.

Vilka är de mest långväga gästerna ni haft?

– Vi har haft besökare i stort sett från hela världen, från Australien och Kina till USA.

Och så har det förstås dykt upp en hel del kändisar genom åren.

– Oh ja! Hasse Aro har varit gäst flera gånger. Carl Jan Granqvist har bjudit upp till dans i salongen. Andra kända gäster är Bosse Larsson, Mona Malm, Eva Blitz, Eva Fröling och Lennart Ekdahl. Och så var Thorbjörn Fälldin här på affärslunch en gång.

Mindre trevligt var det när en Raskenstam-typ dök upp och blåste dem på tre veckors rumshyra.

– Han var trevligt och charmerande, så vi fattade aldrig några misstankar. En dag skulle han åka in till Växjö station och hämta en släkting, och sen såg vi honom aldrig mer. Där stod vi med tre veckors obetald rumshyra. Sen när vi ringde polisen och beskrev mannens utseende så konstaterade de, ni lär aldrig få se dom pengarna mer! Han hade blåst mängder med hotell och pensionat runt om i Sverige.

Fast även om de gått på några smällar så är det de positiva upplevelserna som dominerar. För Thommy och Inger har det blivit en hel livsstil att driva Solvikens Pensionat, och särskilt kontakterna och umgänget med gästerna sätter guldkant på tillvaron.

– Vi har träffat så otroligt mycket folk. Allra roligast är det när det är fullt med gäster och man är uppe i varv!