Världsstjärnan blev företagare

Sex stycken EM-guld, 5 OS och 73-SM-guld, det är Anna Lindbergs imponerande facit som simhoppare. 2012 valde hon att avsluta karriären, fast helt har hon inte släppt simhoppningen.

– Jag har en del uppdrag för Svenska Simförbundet och gör ett upplägg åt en simhoppsklubb i Stockholm.

Just Stockholm och Växjö utgör numera Annas fasta geografiska punkter. Varannan vecka tillbringar hon i Växjö tillsammans med sina två barn och varannan vecka befinner hon sig huvudsakligen i huvudstaden med mycket fokus på sitt företagande. Men hon hinner med en del möten även i Växjö, bland annat med Magazinet.

– Den här förmiddagen har jag avsatt för möten. Jag har ett intensivt schema men är bra på att planera och skaffa strukturer.

Planering och struktur var ledorden för Anna även inom idrotten. Som simhoppare tränade hon sex timmar varje dag samtidigt som hon gick i skolan.

– En del undrar om jag någonsin hann med något socialt liv, men just genom en bra struktur och planering hade jag alltid tid att umgås med mina kompisar. Ingen i mitt kompisgäng hade dessutom någon koppling till simhoppning, så jag hade ett socialt sammanhang utanför idrottsvärlden.

Många elitidrottare brukar känna sig vilsna och tomma när karriären tar slut, men Anna hade förberett sig.

– Som simhoppare tjänar man inga pengar, så jag visste hela tiden att jag måste ha något annat att leva på den dagen karriären tar slut. Sen är jag driven som person. Att ligga hemma på soffan och tycka synd om mig själv fanns inte på kartan. Jag hade läst både kurser i ledarskap på universitetet och på IHM i Stockholm.

För att lyckas som elitidrottare gäller det framför allt att ha förmåga att få ut maximalt av sin potential när det gäller, exempelvis i en OS-final. För att uppnå ett toppresultat krävs en bra struktur i uppladdning och förberedelser. Anna menar att detta även kan överföras och tillämpas i näringsliv- och yrkesliv.

– Jag hör ibland att folk skryter om att de jobbar väldigt mycket mer än alla andra och har otroligt många bollar i luften. Men det som är intressant för mig är vad man åstadkommer och får ut av både sig själv och omgivningen. Risken är stor att man bara blir halvbra om inställningen är att man ska leverera och prestera hela tiden.

Ett av Annas företag är Mitt bästa LedarJag, som hon driver tillsammans med Sandra Ruuda.

– Vi träffades efter ett föredrag jag höll här i Växjö och kände direkt att vi klickade och kompletterade varandra. Sandras erfarenheter från ridsportvärlden och sitt intresse för sociologi möter mina erfarenheter som simhoppare och intresse för individuell utveckling.

Mycket av traditionell ledarskapsutveckling och coachning är väldigt tidsbegränsad, vanligtvis anordnas ett endagsseminarium och därefter händer det inte så mycket mer. Anna och Sandra tar sikte på en mer långsiktig individuell utveckling.

– Först får deltagarna göra en självskattning för att identifiera sitt nuläge. Utifrån den gör individen en utvecklingsplan för hur utvecklingen ska ske. Efter 12-16 veckor gör sedan individen en ny självskattning och redoviserar sitt eget framgångsrecept.

Hur ser er målgrupp ut? Är det många idrottare?

– Först trodde vi att mitt namn främst skulle locka just idrottare, men faktum är att det snarare blivit tvärtom. Vi anlitas av personer och företag i de mest skiftande branscher, men knappt några idrottare. Den smala målgrupp som vi inledningsvis trodde på har istället blivit väldigt bred!

Ett annat av Annas många företagsprojekt är baddräkter. Som simhoppare kände hon en stor frustration över de fantasilösa baddräkterna som hon tvingades bära på landslagstävlingarna.

– Det var tråkiga, enfärgade dräkter som togs fram utan att vi simhoppare hade något att säga till om. Så en dröm har alltid varit att få göra en egen kollektion baddräkter.

Och nu har drömmen förverkligats. Tillsammans med Växjöentreprenörerna Lars Håkansson, Fredrick Göthberg och Leif Brodén har Anna skapat en egen kollektion.

– Vi satsar framför allt på kvalité och har lyckats nå de flesta grupper, allt från elitidrottare till vanliga motionärer och mammor som badar med sina barn.

Hur många baddräkter har ni släppt?

– Fyra stycken hittills. Vårt mål är att släppa två nya varje år.

Badar du mycket själv?

– Nej, inte så gärna. Det jag slås av nuförtiden är att många av simhallarna är i ett dåligt skick. Under min tävlingskarriär var jag så fokuserad på själva simhoppningen att jag nog inte tänkte på hur simhallarna såg ut. Jag tycker också att det är beklagligt att många kommuner satsar på äventyrsbad men missar att tillgodose simhoppning och simsporterna. Så jag hoppas verkligen att Växjö lyssnar på önskemålen från simklubbarna nu när det planeras en ny simhall!