Växjöförening ger barn möjlighet att gå i skola
Som lärare i företagsekonomi på Linnéuniversitetet fick Lessebobon Per Erik Falk kontakt med utbytesstudenten Specioza Twinamasiko från Uganda, ett fattigt afrikanskt land som plågades hårt av ett inbördeskrig 1979-2005 och som dessutom är svårt drabbat av AIDS-epidemin. Specioza och hennes make var engagerad i sin hemby för att hjälpa föräldralösa barn.
– De berättade att de förutom sina tre egna barn var vårdnadshavare för sju andra. De erbjöd mig att komma och hälsa på i Uganda, vilket jag tackade ja till.
Per Erik gjorde sitt första besök i Uganda februari 2012 och kunde konstatera att fattigdomen var utbredd, särskilt på landsbygden.
– Professor Hans Rosling jämförde Uganda med 1890-talets Sverige. Familjerna har 7-8 barn men medellivslängden är bara 55 år.
Läskunnigheten i Uganda ligger bara på 73 procent, något som kan förklaras av att många byar helt saknar skolor.
– Och i de större samhällen där det finns en skola har föräldrarna från byarna inte råd med skolavgifterna.
Specioza och hennes make pekade ut en tomt i hembyn Ndoragi där de planerade att bygga upp en skola och frågade Per Erik om han ville vara med och stötta projektet.
– Jag ställde självklart upp, satsade en slant och åkte hem och berättade om projektet för min omgivning. Tillsammans med släktingar och vänner samlade vi ihop tillräckligt för att påbörja skolbyggnationen februari 2013.
Skolan med dagis, lågstadium och mellanstadium hade inledningsvis 55 elever. Fler barn strömmade till och behovet av fler klassrum ökade snabbt.
– Vi valde därför att starta en stödförening för Ndoragiskolan och tack vare insamlade pengar kunde vi 2015 uppföra en ny stor tegelbyggnad med flera klassrum. Vi fick även råd att börja servera daglig skollunch i form av majsvälling, som är väldigt mättande för barn. Dessutom kunde vi bygga skoltoaletter.
Helt okomplicerat är det dock inte att driva byggprojekt i Uganda.
– Nej, vi fick till exempel vänta ett helt år på att det drogs in vatten, ett arbete som kunde gjorts på en vecka. Men vi vägrade konsekvent att betala några mutor. Insamlade pengar ska gå till skolan och undervisningen.
Ndoragiskolan har blivit en stor framgång. Idag går här 293 barn som får lära sig skriva, läsa och räkna. Skolan framstår som ett inspirerande exempel även för andra byar i regionen och Per Erik och de 36 medlemmarna i stödföreningen hoppas att det ska komma fler uppföljare.
– På samma sätt som folkskolans införande i Sverige 1842 innebar ett lyft så är vår vision att det ska starta fler byskolor runt om i Uganda som höjer utbildningsnivån och på lång sikt bidrar till landets utveckling.
Men ännu finns mycket kvar att göra på Ndoragiskolan.
– Ja, nu samlar vi in pengar för att montera in glasrutor i fönster och dörrar, att dra in elektricitet och att uppföra en ny tegelbyggnad för att kunna ta emot ännu fler elever i framtiden.
