I julens tjänst - att jobba under storhelg

Tiden från november fram till julafton kan liknas vid en resa, inte helt olik den resa som Ma¬ria och Josef företog sig från Nasaret till Bethlehem, inför den allra första julnatten. En resa mot julafton, som man aldrig riktigt vet hur den kommer bli. Blir årets jul som förra året, eller inträffar något alldeles nytt? Kanske har det fötts ett nytt barn in i släkten, någon har gift sig under året som gått, flyttat till en annan ort, eller skiljt sig och skaffat en annan partner och firar jul på annat håll. Det finns de som kanske inte alls firar jul utan väntar ut julhelgernas ståhej i hemmets lugna vrå.

Det finns de som kanske inte har tid att fira jul utan har jouren hela julen och måste hålla sig nära en telefon, och en bil, om larmet går.

De som tackar ja till att vara julvärd i tv ser det som en stor ära att bli tillfrågade, även om det innebär att deras privata julfirande får stå tillbaka det året. De blir mittpunkt i svensk television på julafton och ett nav för de av oss som har julens tv som enda säll¬skap, eller de som alltid, trots att hela släkten är hemma på middag, ändå har tv:n på av traditionella skäl.

Julen 1992 var jag 20 år och feriejobbade som julkortssorterare på Alvesta postter¬minal. Vi var ett glatt gäng i olika åldrar och erfarenhet som jobbade i arbetslag och vi fick bra betalt. I början på nittiotalet hade den digitala bomben inte briserat ännu och de smart¬phones vi har idag var ett framtidsscenario. Julkort skickades på manuellt vis, handskrivna med frimärke och postat på brevlåda. Den ma¬nuella sorteringen på postter¬minalen var av största vikt för att hålla postens leveranstider inför jul.

Det var en härlig gemenskap och jag tror att vi alla i arbets¬laget kände oss betydelsefulla. Det var viktigt att en julhäls¬ning nådde sin slutdestination, det var vi en del av, en liten men viktig kugge i det stora hjul som fick allt att snurra.

Juletider kan vara känslomäs¬sigt komplicerat för en del, men kan också ge nya sam¬manhang och erfarenheter av hur jul är eller kan vara. De som brukar jobba som volon¬tärer under jularna vet inne¬börden av en jul där fokus för gästerna inte är att få prata om sitt jobb, sitt hus eller julklap¬par, utan att få duscha varmt, byta till rena kläder och äta sig ordentligt mätta och kanske få sova i en mjuk säng.

Under julhelgen kan spontana möten uppstå då vardagen inte är sig lik, möten man kanske inte hade fått uppleva annars. Därför kan det vara en extra stor förmån att få jobba under julen, att få vara en del av att samhället fungerar, även under jul.

Ett hedersuppdrag - att hjälpa och inge trygghet

Helena Löf Pettersson jobbar som sjuksköterska på barnakuten på Växjö lasarett och väljer ofta att arbeta under jul.

Att jobba på julen är ett he¬dersuppdrag. Det är en väldigt gemytlig och trevlig stämning på jobbet. Varm, glad och trevlig gemenskap.

På julafton blir det ofta spontanbesök av olika slag. De flesta är glada, både barn, vuxna och personal. Man klär sig lite finare, kanske med en tomteluva, roliga strumpor, örhängen med julmotiv eller en brosch, vi lyssnar ibland på julmusik. Vi gör peppar¬kakshus, som ibland blir ett slott, och julgodis. Vi har en prydnadstomte som ligger och snarkar.

Alla barn som kommer får en inslagen julklapp. De är skänkta för olika åldrar. Ibland har någon personals anhörig varit tomte och kommit till avdelningen.

Överlag är det lite lugnare på högtider, det finns ju inget barn som vill vara på sjuk-hus om de inte måste eller är svårt sjuka.

Mina barn är stora nu, men när de var små hade jag styrt upp allting innan och vi firade före eller efter. Det blir en livsstil att jobba på julen, ibland jobbar jag natten, ibland jobbar jag dagen. Ibland kan det kännas som en uppoffring när ens egen familj väntar hemma, men att kunna hjälpa och inge trygghet känns extra bra runt julen eftersom den ofta kommer med stora förväntningar för såväl frisk som sjuk. Vissa gånger kan det faktiskt kännas som ett slags andrum att få jobba just under julen, det blir ett fokus, nämligen jobbet. På jobbet kan jag inte tänka på släktingar eller julmat, då är det jobbet och patienterna som gäller.

Har man denna typ av omvårdande yrke, möter man upp varenda patient och ser till att de blir sedda, det känns viktigt för mig. Det ger absolut ett mervärde att jobba på julen, julaftons¬kväll är lite magisk oavsett om man jobbar eller inte.