Shady Gamhour: ”Jag har sett många försvarslösa barn och ungdomar som släppts upp i tävlingsringen”

Kampsport som träningsform har vuxit och det startas allt fler föreningar som utövar kampsport. Att sporten växer och utbudet och konkurrensen av föreningar ökar tycker jag är jättekul, men det finns en riskfylld baksida av det hela också som jag vill belysa, för att ni alla som känner er sugna på att börja med kampsport gör genomtänkta val.

För att få hålla i pass och kalla sig tränare ställs inget krav på utbildning eller erfarenhet. Det innebär i praktiken att vem som helst som tycker det är kul med kampsport kan få ansvaret att hålla i säkra pass och kanske även bli skickade på tävlingar med tränare i ringhörnan som aldrig stått där inne själv.

Min egna resa är ett exempel på precis detta. Jag började träna som 16-åring och efter bara några månader av träning blev jag uppskickad att gå match. Jag var 16 år och litade på min tränare; han tyckte jag skulle gå match och då gjorde jag det.

I den första matchen tog jag mer slag och fick mer skada (ytligt) än vad jag fått under hela min proffskarriär. Jag bröt näsan, men blev hemskickad efter tävlingen utan att någon hade koll eller ens frågade hur jag mådde. Jag hade huvudvärk och kan såhär i efterhand misstänka att jag utöver den brutna näsan även fick en hjärnskakning.

Men jag fortsatte träna och tänkte att det kanske var normalt eftersom ingen reagerade. Tre veckor efter den första matchen gick jag min andra och när jag på några månader hunnit gå fem matcher hade mitt ansikte förändrats.

Mina föräldrar trodde, precis som jag, att tränarna på klubben visste vad de höll på med, de hade ingen koll på sporten, de visste inte var jag tränade eller med vem. Men det var ju en förening så hur dåligt kan det vara?

Jag har under de senaste åren sett många helt försvarslösa barn och ungdomar som släppts upp i tävlingsringen med ledare skrikandes och hejandes i ringhörnan. Det är barn och ungdomar som har alldeles för lite teknik och försvar för att ens ha en chans att undvika skador. De får ta emot många och hårda slag mot huvud och kropp, vilket gör ont eftersom jag ser mig själv i dem.

Det är en sak att börja på klubb, slå kombinationer på mitsar, ha kul och få en gemenskap. Det är något helt annat att gå matcher med fullkontakt. Kampsporten har ofta samma problem som många andra idrotter i att det är brist på ledare, speciellt inom ideella föreningar. Tyvärr kan därför behovet av att tillsätta en ledare till ett träningspass väga tyngre än om personen ens är kvalificerad för att vara tränare.

Det är inget fel i att medlemmar ”avancerar” till tränare om dessa personer tar sitt ansvar på allvar. En tränare ska kunna hålla trygga och säkra pass och bedöma kunskapsnivån hos medlemmen för att matcha träningen. En tränare ska bedöma huruvida en medlem har kunskap att gå match och även stå fast vid sin bedömning oavsett vad medlemmen själv vill i de fallen där det handlar om att medlemmen vill tävla men tränaren bedömer att riskerna är för stora.

Kampsport är inte som fotboll eller innebandy där du förlorar en match och du vinner nästa. Riskerna är stora och skadorna följer med dig hela livet. Det är också extra riskfyllt när man är ung och fortfarande växer. Jag tar upp detta för att jag vill uppmana föräldrar att kritiskt granska klubben där deras barn tränar, hör er för med andra som tränat där, fråga tränarna mycket, be att få sitta med vid några träningar och undersök kunskapsnivån.

Att en tränare varit tränare länge betyder heller att tränaren automatiskt är duktig. Kampsportsvärlden på amatörnivå lägger sällan skulden för ”dåligt tävlingsresultat” på tränaren utan snarare på utövaren, till skillnad från många andra sporter där huvudtränare behöver prestera för att få vara kvar.

Jag älskar som sagt kampsport och speciellt min sport boxning, men det är en otroligt farlig och riskfylld sport även för de som är bäst i världen. Jag önskar bara att vi kan försöka hålla det redan farliga utövandet av kampsport på en så säker och trygg nivå det går. Var vakna och var kritiska!

Några frågor som man som utövare eller förälder till barn som utövar kampsport bör fråga sig är:

Vilka kvalifikationer och meriter har ledaren?

Man behöver såklart inte vara världsmästare för att vara en duktig ledare, men om personen har tävlat vad var då dess resultat och på vilken nivå var det?

Hur länge har personen varit aktiv inom idrotten, var och med vilka har han eller hon tränat tidigare för att få sin kunskap och erfarenhet?

Om klubben har en tävlingsverksamhet, vilka meriter har medlemmarna under ledaren? Och viktigare: Hur har det gått för de medlemmar som tävlat men åkt på förluster och kanske drabbats av hjärnskakning?

Nedan följer några varningsflaggor för om en ledare kanske inte är lika kvalificerad som han eller hon själv anser sig vara:

• Ingen erfarenhet av att själv ha tävlat i fullkontakt eller ens gått matchsparring mot någon bättre än sig själv.
• Träningspassen innehåller mer fysträning än teknikträning.
• Låter medlemmar som saknar erfarenhet eller är otränade ställa upp i tävlingar.
• Om personen anser sig vara tillräckligt meriterad till att vara ledare för flera olika kampsporter, som ibland kan skilja sig väldigt mycket åt.
• Tillåter sparring utan tillsyn.