Jepsen: ”En aning magstarkt”
Sportbladet har i dagarna rivit fram att missnöjet kring ersättning för spelare som går från hockeyallsvenskan till SHL och Hockeyettan till Hockeyallsvenskan är utbrett bland flera klubbar.
Sportbladet skriver bland annat följande: ”Anledningen är det avtalet mellan SHL och hockeyallsvenskan som innebär att SHL-klubbarna lägger 1,3 miljoner kronor i en pott som går till allsvenskan för spelare som de värvar från ligan, plus mellan 300-500 000 kronor till enskild klubb per spelare. Hockeyettan får 900 000 av hockeyallsvenskan i en reglerad grundpott, men den enskilda ersättningen för spelarna?”
Svaret på den ledande frågan är noll kronor.
– – –
Självklart förstår jag – likt alla – att klubbarna i allsvenskan och ettan behöver och kanske till och med har rätt till någon form av större ersättning för spelarna.
Samtidigt ska vi väl ändå stanna upp här också?
Jag skulle kanske inte injektera botulinumtoxin på det.
Men troligen har 100 procent av alla spelare på den nivån i sina avtal att de får lämna för anbud från klubb på högre nivå.
De klubbar som nu gnisslar över utebliven ersättning har alltså själva skrivit dessa avtal med spelare.
Typ Dan Petersson häromdagen. När den tidigare Västerviks-kaptenen i våras kritade på för Södertälje SK såg han naturligtvis till att ha en klausul som sa att han fick lämna när han vill i fall en SHL-klubb vill ha honom.
Vad hände?
Jo, exakt det.
–––
Missförstå mig inte helt här nu. Jag tycker självklart att systemet är skevt och gillar inte att de som är överst i näringskedjan gör precis som de vill.
Det gynnar inte svensk ishockey som helhet på sikt.
SHL-klubbarna får enorma pengar från det nya TV-avtalet och om svensk ishockey ska fortsätta vara väldigt bra så måste fler få större del av kakan.Jag hoppas heller inte att vi ska komma tillbaka till en tid av ettårsfall. Dit tror jag ingen vill igen.
Men visst känns det här uttalandet av Södertäljes klubbdirektör Mats Pernhem, till Sportbladet, en aning magstarkt: ”Att SHL har den oinskränkta makten att helt decimera eller reducera vår trupp någon vecka innan vi börjar isträningen. Kan det verkligen vara möjligt 2018? Det finns inte en chans att det ska kunna vara så. Det känns helt otidsenligt”.
Så länge det är spelarnas marknad, för det är det, kommer det här inte gå att reglera mer än via den goda viljan eller möjligen – hit kommer vi förmodligen aldrig – om övergångssummor, alltså rena köp, införs.
De som är överst i hierarkin vet att de inte behöver betala mer än vad de själva internt kommer överens om att de ska släppa nedåt.
SHL vet hur det fungerar för de själva när NHL och KHL kliver in i rummet.
Nu är det inte fullt ut detta som veckans heta potatis har handlat om och regeln med att SHL får plocka spelare fritt innan ett visst datum – är ju vad den är.
Men att klubbchefer och styrelsemän nu klagar över avtal som de indirekt själva accepterar – att spelarna får lov att gå enligt avtal mellan klubb och utövare när de vill – känns en aning magstarkt.
