Från början var det tennis som gällde för Matilda. Snabbheten var dock något bristfällig och hennes föräldrar uppmuntrade henne därför att börja med friidrott för att öva upp löpsteget.

– Men det blev inga löpgrenar utan istället började jag med spjut. Jag hade dessutom alltid gillat att kasta. När jag växte upp i Bankeryd brukade jag kasta sten nere vid Vättern.

Ganska snabbt framgick tydligt att Matilda hade talang för spjutkastning. När hon som 14-åring vann Götalandsmästerskapen så stod det klart att hon hittat sin favoritgren. Idag som 31-åring tillhör Matilda Sverige-eliten med ett personbästa på 53,62 meter.

– Mitt mål är att nå 55 meter. Det kommer jag lyckas med den dagen när allt stämmer.

Vilka förutsättningar krävs då?

– Bra form, tajming, teknik och goda väderförutsättningar, gärna varmt och mycket medvind. Och dessutom att jag får till en ren spjutbana. Det är min största utmaning. Ibland blir mina kast fladdriga.

En annan utmaning i karriären har varit skador. Explosiviteten vid utkasten frestar våldsamt på kroppen och liksom nästan alla andra spjutkastare har Matilda en lång skadelista, Värst utsatt är axeln.

– Jag skadade axeln för åtta-nio år sedan och det tog sex år att återhämta mig helt och nå tillbaka till de tidigare nivåerna. Det var både fysiskt och mentalt. Reflexmässigt höll kroppen tillbaka i kasten för att skydda axeln. Men när det väl släppte kom också resultaten.

Sex år är en lång tid, var du någon gång nära att ge upp och kasta in handduken?

– Det var på gränsen, men jag är extremt målinriktad och ett klubbyte gjorde även att jag fick tillbaka inspirationen och motivationen. Sedan gillar jag dessutom att kasta. Inte bara tävlandet utan hela kastgrejen. Det hade varit tråkigt att mista spjutkastningen.

Idag är Matilda tillbaka i eliten. Tidigare i somras kom hon tvåa på SM och segrade nyligen i favorittävlingen Bottnarydkasten. Hungern och glädjen i spjutkastningen är tillbaka med full styrka. En av hennes sporrande drivkrafter är att lyckas få till det perfekta kastet.

– När allt sitter och man får till en ren och fin träff, då är det njutning!

En annan drivkraft och motivationshöjare är att få delta i Finnkampen. I helgen är Matilda med och försvarar de blågula färgerna på Stockholms stadion.

– Som friidrottare tävlar man mestadels individuellt och ibland kan jag sakna lagkänslan. Att få vara med i landslaget och tävla tillsammans är därför alltid en höjdare. Särskilt som alla poäng oavsett placering räknas. Det blir spännande!