Sibner kritiserar CHL
Nä, nu räcker det va?
När det drog igång för ett par år sedan gick jag in i det med öppna ögon, försiktigt positiv och imponerad av kraftsamlingen. Men nej, CHL funkar inte.
Om vi ändå ska se på det hela med lite positiva ögon så finns det en tydlig uppsida med Växjö Lakers deltagande i Champions Hockey League: det tycks vara väldigt roligt för Pontus Netterberg.
Ni kanske minns försäsongskanonen som taggade igång direkt till kräftorna och sedan dominerade brittsommaren med sin frenesi och sina skills så till den milda grad att Sanny Lindström skrev en krönika om honom? Netterberg hade lekstuga mot Yunost Minsk och Mlada Boleslav i CHL och fick där och då Henrik Evertsson att se lite smått genialisk ut.
I samma veva träffade jag IK Panterns sportchef Joakim Tillgren på World Cup i Toronto och vi pratade en liten stund om just Netterberg. Pontus har ju alla verktygen i lådan för att bli en riktigt bra SHL-spelare, sa Tillgren då.
Kanske bär den hiskeligt fula Top Scorer-tröjan på någon typ av förbannelse, som gör att man inte kan spela utan den? På 14 matcher i SHL har det hittills bara blivit en ynka assist för Netterberg och de där verktygen har legat kvar längst nere i lådan. Men tillbaka i blåstället från Engelbert Strauss small det igen i Lappeenranta i tisdags och i CHL står han nu noterad för fina åtta poäng på sju matcher. Utöver att Netterberg hittade målet igen så fick även Nils Carnbäck och Ludwig Wistén debutera i A-lagströjan. Sånt är alltid roligt. Även Alexander Andersson var tillbaka bland karlarna och med honom har jag ofta gillat vad jag har sett.
Men där stannar glädjeämnena. CHL är varken underhållande, inkomstbringande eller såvitt jag kan bedöma särskilt utvecklande.
En given indikator är ju det svala publikintresset. Lakers har knappast gått upp mot några publikmagneter så här långt, men tillhör ändå de svenska lag som åtminstone haft något sånär anständiga siffror på sina hemmamatcher. Trots att de dessutom gästat en del orter som är duktigt knöliga att resa till har de också haft en liten klunga lakejer med sig på vägarna där borta i öst och det ska de orangeklädda fansen ha credd för. Men på flera andra håll har det varit direkt plågsamt att se arenor med åtta tusen platser husera några hundra närmast sörjande. I till exempel Karlstad var det så ödsligt mot Liberec att funktionärerna fick be spelarna att inte väsnas så mycket där ute på isen.
Utöver att turneringen i sig förefaller plågsamt ointressant, så skapar den också oreda i det som är intressant. När Lakers går upp mot HV71 i en back to back nästa fredag är det 13 dagar sedan de beträdde isen i SHL-sammanhang och i min värld är det knappast ett vinnardrag för pulsen och intresset att pausa det primära ligaspelet i nästan två veckor.
SHL, ja. Det var ju ett tag sedan. Hur var det tabellen såg ut nu igen? Vafan, Kååhååkåå leder?
Om vi vänder på det så kanske det ändå finns ljusglimtar i att svälta publiken på det de helst av allt vill se. Hösten har vi ju i vanlig ordning ägnat åt att diskutera läktarkrisen i svensk ligahockey. Det gör vi varje år i september och oktober, oron bubblar i supporterkretsar och det är hockeymördare hit och pampjävlar dit. Även i Växjö har det så här långt varit ett par rätt alarmerande dåliga publiksiffror, farligt nära de där nesliga 3000-something. Men nu är fotbollens slutspurt och de soliga höstdagarna över och med novemberregn och vintertid brukat det tätna lite i stolsraderna igen. En hel del talar för att det blir likadant nu, ur ett lokalt perspektiv borde till exempel två veckors uppehåll ha skapat ett rätt fint sug efter SHL lagom till nästa helgs dubbelderby.
Men det där med att späka sig själv för att kunna njuta extra när godsakerna väl serveras har jag aldrig trott på. Utöver arenaidrottens grundläggande konkurrensproblem med TV-apparater och andra förströelser så slåss SHL redan utan CHL med ett spelschema som lämnar mycket övrigt att önska. Frågar ni mig skulle jag dessutom vara beredd att åtminstone fundera på om inte delar av Karlskrona och Malmös tidiga framfart kan hänvisas till att de sluppit kuska halva Centraleuropa runt för att spela träningsmatcher och lufta valda delar av J20-truppen mitt under brinnande säsong.
Du kommer aldrig få någon officiell representant att hålla med mig om detta. Vi vill vinna i Europa, säger spelarna, och det är klart att de säger så när de får betalt. Vi tar CHL på allvar, säger klubbarna och det är klart de säger så när de är delägare i apparaten. Och nog finns flera lovvärda initiativ med CHL-upplägget som helhet, på vissa håll är det rätt festliga tillställningar och det är kul för hockeyländer som Danmark, Norge och England - men i Sverige har det landat fullständigt platt och gör mer skada än nytta.
Jag tror inte heller det kommer att fungera förrän formatet kortas ner och KHL hoppar ombord på tåget. Då kan vi för första gången få en riktig värdemätare, med lite seriösa superstjärnor på isen. I skrivande stund känns det snarare som om vi får en ny fight med Frölunda på ena sidan och det kan absolut bli Växjö på den andra.
Småkul, men nog vill de två hellre klösa ögonen ur varandra i andra sammanhang.
Peter Sibner
