Eli är ny konstnärlig ledare på Regionteatern: ”Fyller ett viktigt behov”
På Regionteatern i Växjö har många kända skådespelare, regissörer och kulturpersonligheter passerat revy genom åren. En av de mest berömda är Henning Mankell, som var teaterchef på 1980-talet och som nytillträdda konstnärliga ledaren Eli Frankel har en särskild relation till.
– Jag sprang bokstavligen talat rakt in i Henning. Det var på Avenyn i Göteborg i samband med Bokmässan. Jag studerade vid den tidpunkten på Scenskolan och höll på med scenografi. Eftersom jag precis hade målat kulisser så var jag helt röd om händerna. Efter att råkat gå rakt in i Henning på gatan så undrade han först om det var blod som jag hade på händerna. När jag förklarade att det var färg och att jag var teaterstudent så framom att han just var på jakt efter studenter att bjuda ner till sin teater i Maputo i Mocambique.
Så krocken resulterade i en resa till Afrika?
– Ja, Henning kontaktade scenskolan och inledde ett utbyte. Vi var sedan ett gäng teaterstudenter som åkte ner till Mocambique och fick vara med om fantastiska samtal och möten. Jag hade mycket kontakt med Henning efter det.
Att Eli nu får en nyckelroll på Regionteatern Blekinge & Kronoberg innebär dessutom att cirkeln sluts. Det var nämligen i Karlshamn i Blekinge som hans väg in i scenlivet en gång tog sin början.
– Som barn kommer jag ihåg att min kompis Peter fick rollen som blomma i en skoluppsättning av Rosengården. När jag var och kollade kände jag mig avundsjuk och kände, jag vill också vara på scenen.
Elis pappa tog sedan med honom på sommarteater och särskilt upplevelserna med föreningen Teatersmedjan och deras aktiviteter på Kastellet i Karlshamn kom att få en avgörande betydelse.
– Det blev mitt andra hem. Där byggdes scener, pågick pedagogisk verksamhet, uppfördes barnteater och anordnades sommarteater.
Elis beskriver sig som ett exempel på ett ”fungerande ekosystem”.
– Regionteatern och de fria teatergrupperna väckte mina teaterdrömmar och fick mig att våga satsa. Jag har gjort en resa och nu när jag är tillbaka i regionen så är mitt mål och uppdrag att skapa drömmar hos andra, att få människor att växa. Att som ung få möta teatern är självklart en lek men också något att ta på stort allvar.
Vad är det som gör teatern så fantastisk?
– Teatern har en historisk funktion att erbjuda människor ett rum där man kan gå in både för att glömma omvärlden men också för att pröva sin oro. Särskilt som nu i tider av kris fyller teatern ett viktigt behov hos människor att kunna skratta och gråta.
Scenkonst och ett bra kulturliv i allmänhet bidrar dessutom till en stads attraktionskraft menar Eli.
– Jag tycker att både Blekinge och Kronoberg satsar på kulturen. Vi får mycket uppmuntran och uppbackning från både politiker och medborgare. Växjö kan till exempel stoltsera med ett bra kulturutbud och det har betydelse när människor väljer bostadsort. Unga som varit ute och rest eller utbildat sig väljer kanske att flytta tillbaka till just Växjö för att det finns ett levande utbud av musik, teater och scenkonst.
Som konstnärlig ledare på Regionteatern kommer Eli fokusera mycket på att söka dialog med samhället och publiken.
– Jag tror på uppriktig dialog där vi fortsätter att göra oss relevanta i samtiden och definierar vår plats i samhället. Vi kommer att satsa mycket på att skapa möten och startar i höst en samtalsserie där vi bjuder in gäster från andra branscher och bakgrunder än vår egen. Regionteatern ska vara ett nav i kulturlivet och samhällsdebatten.
Eli Frankel
Aktuell: Nytillträdd konstnärlig ledare på Regionteatern Blekinge & Kronoberg.
Uppvuxen: Karlshamn.
Bakgrund: Har jobbat såväl på kulturinstitutioner som frilansare i Sverige, Danmark och Tyskland. Sitter som sakkunnig på Nordisk Kulturfond.
Teaterns betydelse i samhället: Det är en plats där vi både kan glömma världen och pröva vår oro. Teatern fyller människors behov av att såväl skratta som gråta.
Regionteaterns uppsättningar i höst: Bland annat Nederlaget, Kurt Quo Vadis, Cabaret Demokrati och En Julsaga.
Magisk scenupplevelse: När jag gick på teatergymnasiet i Karlshamn och bland fullsatta läktare i Väggahallen såg turnéversionen av Lars Noréns Personkrets 3:1. Föreställningen varade i 5 timmar och 40 minuter men det var en fantastisk intensitet med gräddan av Sveriges skådespelare. När jag såg kraften i det verket så blev jag övertygad om att jag ville hålla på med teater.
Fler magiska scenupplevelser: Den dokumentära föreställningen Common Ground i Berlin med en ensemble av skådespelare från forna Jugoslavien. I en av scenerna samtalar två av skådespelarna. Den ena vars pappa blev dödad i inbördeskriget och den andra vars pappa var general i armén på den motsatta sidan. Jag glömmer aldrig när skådespelarna berättar att de under repetitionerna fick reda på att den ena skådespelarens pappa dödade den andres pappa. När skådespelarna därefter reser sig upp och försonas i en kram så brister hela publiken ut i gråt. En uppmuntran till förlåtelse. Det var så starkt.
MISSA INTE VÅRT ERBJUDANDE! Testa Smålandsposten gratis i 30 dagar: