Kändisjakt på Öland
Morgonväckning av Joe Labero och Jessica Andersson, direktrapport från Leif Mannerström i tandläkarstolen och på efterfest med Plura i Ronneby. Nu ska vi tala om roliga kändismöten. Men också om kändisen som jag missade, den kände polismästaren som sägs ha blivit fårfarmare på Öland.
Joe Labero kommer ringa imorgon kväll från Las Vegas, vilket innebär morgon för dig här i Sverige. Så lyder instruktionerna från PR-agenten. Den världsberömda trollkarlen ska ringa mig klockan åtta. Det gör han inte. Han ringer klockan sju när jag sover. Men varför klaga? Att bli väckt på morgonkvisten av en världsberömd illusionist är ju också en form av magi, som dessutom är få förunnat. Som i ett trollslag blir jag genast klarvaken och lyckas improvisera fram mina ess i rockärmen i form av kluriga frågor. Intervjun tar 20 minuter och när jag därefter kollar i schemat ser jag att sångerskan Jessica Andersson ska ringa mig om 90 minuter. Ska jag ta en kopp kaffe och förbereda mig eller istället somna om och få ynnesten att bli väckt av Trollhättans bedårande sångfågel? Vissa dagar ställs man onekligen inför svåra dilemman.
Stress, tvära kast och en extremt oregelbunden livsföring är frilansjournalistens svåra lott, men det finns förstås lyxiga inslag också. Exempelvis kändisintervjuer. Nyligen ringde Thomas Di Leva upp och förgyllde min fredagseftermiddag. På ett sprudlande glatt humör bjöd han på roliga anekdoter från en lång artistkarriär. Att kändisen själv ringer upp brukar vara standard, men ibland får man i förtroende någons telefonnummer med en uppmaning att ringa vid en ungefärlig tidpunkt. En gång ringde jag kocken Leif Mannerström när han satt i tandläkarstolen. De hade ännu inte kört in borren i munnen på honom, så prata kunde han. Men jag ombeds ringa upp dagen efter. Det var svårt att prata inspirerat om mat när man precis ska få munnen uppfläkt av rovhungriga tandläkare.
Hur tillgängliga och välkomnande kändisarna är varierar. När Plura var i sitt esse under Eldkvarn-epoken var det ofta fritt fram att göra intervjuer på festerna efter konserterna. Bland annat minns jag ett samtal med Plura i en stökig backstage-lokal där det yttrades många roliga saker som tyvärr inte lämpar sig i tryck. Ibland trängs man i sådana situationer med fans, som också vill prata med huvudpersonen. Eller så vill de skydda sin idol. I Växjö var det en gång ett antal unga tjejer som strängt förbjöd mig att gå fram till Ola Salo. Han vill vara i fred, påtalade de allvarsamt förmanande. Att Ola Salo överhuvudtaget befann sig i samma lokal hade egentligen gått mig helt förbi, men nu väcktes förstås min nyfikenhet.
Men ibland missar man sitt mål. I samband med Ölands skördefest så fick jag tips om ett riktigt scoop. I trakterna kring Marsjö norr om Borgholm viskade någon i mitt öra att en känd före detta chef för Rikskriminalpolisen numera dragit sig tillbaka som fårfarmare och befann sig på en djurmarknad strax intill. Jag blev förstås eld och lågor. Min journalistiska instinkt fick mig att rusa till djurmarknaden, där jag löpte amok som en kalv på vårbete. Tyvärr helt förgäves. Men ser ni mig i sommar irra omkring på Öland så vet ni varför. Kändisjakten går vidare.
