– Chefsläkaren Pär Lindgren berättar inte hela sanningen vad som hände vår mamma, säger Mikaela Karlsson på telefon efter att ha läst artikeln om patienten som avled efter planerad operation.

Ett par dagar senare knackar vi på hemma hos Mikaela Karlsson i Ljungby. Inne i lägenheten sitter hon vid köksbordet med sin syster. Deras bror Robert kunde inte närvara. Även Lasse Svensson, som varit gift med Maj-Britt i 21 år, sitter med bordet.

Han berättar att han en dag bara fick ett samtal om att hans fru var dålig och bestämde sig då för att åka in till lasarettet.

– Jag hade ingen tanke på att hon skulle dö. Det var som att de slog bort benen på mig när jag kom in och hon hade dött ett par minuter innan. Det kändes fruktansvärt, det går inte beskriva, säger Lasse Svensson med tårar i ögonen.

Familjen är märkbart berörda när de börjar berätta vad som hände 68-åriga Maj-Britt Andersen.

Sommaren 2023 skulle hon genomgå en planerad operation på Växjö lasarett. En rutinmässig operation för att åtgärda förträngda kärl i ljumsken. Men när Maj-Britt röntgades visade det sig att hon hade en cysta i äggstocken som läkarna bedömde att de behövde operera bort.

Vid operationen fick kirurgen byta teknik från titthål till en öppen operation. Efter operationen låg Maj-Britt Andersen inne på en vårdavdelning i två dygn innan hon hastigt avled.

Region Kronoberg anmälde sig själv enligt Lex Maria. I regionens presskommuniké stod det att Maj-Britt avlidit på grund av hjärtsvikt orsakad av en hjärtinfarkt. Hennes tillstånd ska ha försämrats snabbt efter den mer omfattande operationen.

– Det var en planerad operation där man förväntade sig att det skulle gå bra men tyvärr inte gjorde det. När vi utredde händelsen kunde vi se att det fanns brister i dokumentation kring exakt vad som gjordes vid operationen, sade chefsläkaren Pär Lindgren till Smålandsposten efter att ha gjort Lex Maria anmälningen.

Mikaela Karlsson menar att Region Kronobergs information inte stämmer och att själva operationen inte är orsaken till hennes mors död.

– Mamma ska inte ha ett sådant högt blodtryck som hon hade under operationen, det vet jag som har jobbat med anestesi i sju år. Det är en bidragande orsak till att hon avled, berättar Mikaela Karlsson och tar fram ett dokument som visar en graf på blodtrycket.

– Efter operationen tog personalen heller inte hand om mamma mellan onsdag och fredag. Det finns ingen dokumentation på att något har gjorts.

Mikaela Karlsson jobbar på ett av sjukhusen i länet. Hennes syster Martina är undersköterska och hon var den sista familjemedlemmen som träffade Maj-Britt innan hon avled.

– När jag besökte mamma efter operationen berättade hon att hon inte hade fått tvätta sig. Mamma hade kvar grejer i ansiktet från operationen ett dygn efteråt. Vi fick höra att en sjuksköterska hade hand om 13 patienter en av kvällarna som vår mamma låg inne, säger Martina och förklarar att Maj-Britt Andersen förlitade sig på sjukvården.

Familjen är besviken på hur Maj-Britt Andersen har behandlats, samt hur detta kommunicerats.

– Jag är förbannad och skäms över att jobba i Region Kronoberg när jag ser hur de har behandlat min mamma. Jag är också bitter för detta skulle aldrig ha hänt. Jag har sagt till Pär Lindgren att jag håller CLV ansvarig för min mammas död. Det är under deras vård som hon dog, säger Mikaela Karlsson och systern fyller i:

– Jag vill att regionen ska stå för sina misstag, och att ingen annan ska råka ut för det som vår mamma gjorde.

Chefsläkaren Pär Lindgren har förståelse för de anhörigas känslor och besvikelse.

– I utredningen konstateras att hon har avlidit efter en planerad operation där vi normalt inte förväntar oss den utgången. Men att därifrån dra slutsatsen att det är vården som orsakat döden är ett långt steg att ta, säger Pär Lindgren och berättar att anhöriga har en mycket tydlig uppfattning om vad som hände.

Vad säger du om den uppfattningen?

– De har flera anledningar till patientens död. Vår tolkning är att det saknas dokumentation hur patienten togs om hand på avdelningen. Om man får in en patient med förväntningen att den kommer gå hem imorgon och att allt är bra, då gör man mindre insatser. Jag ska inte säga att de glömde bort patienten, men de gjorde en bedömning att detta var ett okomplicerat fall och att patienten skulle gå hem.

Men gick det inte att se på Maj-Britt Andersen hur svårt sjuk hon var?

– Inte förrän på slutet, då gick det snabbt.

Hur kan det brista i dokumentationen?

– Det har ett samband med att patienten skulle sova över natten och sedan gå hem. Då skriver man inte lika mycket. Vi klagar mycket över att vi dokumenterar för mycket i vården, men detta var kanske ett fall där vi dokumenterade för lite.