Dumdristiga självplågare eller gränsöverskridande atleter? Döm själva. I helgen anordnas åter SM i 24 timmarslöpning i Växjö. Runt 100 deltagare gör upp om SM-titeln runt Trummen. Premisserna är enkla – spring så långt som möjligt på 24 timmar. Trots tuffa vindförhållanden bjöd fjolårets topptävlingar på kanonresultat.

– Vinnaren Erik Olofsson sprang 266 kilometer och slog därmed svenskt rekord. Alla tre på prispallen sprang över 260 kilometer, så var det var en högklassig tävling.

Vilka är favoriter i år?

– Titelförsvaren Erik utmanas främst av Torbjörn Gyllenbring och Emir Halalkic.

Starten går på lördagsförmiddagen och sedan pågår tävlingen ett helt dygn. För åskådarna kan det vara fascinerande att se hur löparnas status förändras under loppet – från fräsch till fullständigt utpumpad.

– Den stora krisen brukar infinna sig runt den 20:e timmen. Då är det många som överväger att ge upp. Men har man lyckats komma igenom den fasen så ser man ljuset i tunneln och de sista återstående timmarna så krämar man ur de sista krafterna i kroppen.

Varför utsätter man sig för den här typen av drakoniska prövningar?

– Det är en utmaning. Man vill testa gränserna och se hur långt man kan komma.

Christer kommer denna gång inte delta i 24-timmarslöpningen men däremot i tävlingsgrenen frontyard, som anordnas för första gången i Växjö. Frontyard-banan är på 3,2 kilometer. Andra varvet startar efter 32 minuter, tredje varvet startar därefter efter 31 minuter, fjärde varvet startar sedan 30 minuter och så vidare. Är man i mål innan tiden är ute så är man kvar i tävlingen.

– Tävlingen håller på så länge det finns löpare kvar på banan. Det gäller att vara taktisk och inte dra på för snabbt i början.

Christer konstaterar att Växjö blivit en riktig ultra-stad. Redan nu är det klart att man kommer att arrangera SM även 2024.

– Det blir tredje året på raken. Ett bra betyg för Växjö som arrangörsstad.